Interiör från Jernkontoret, del 1

Lite om mig själv: Jag heter Per Jernberg, född 1955 i Mora och uppvuxen främst i Falun. Rötterna på spinnsidan finns dock begravda i Leksands mylla (byn Plintsberg ovanför Tällberg, morfar) och i det betydligt kargare sydöstra Ölands kalkrika alv (Skärlöv, mormor). På svärdssidan är det spridda skurar, fast en skvätt vallonblod ska visst, förutom whisky, rinna i vener och artärer.

Antagligen lider jag redan sen unga år av en grav Jernsvada. Ja, lider och lider, det är väl mest synd om omgivningen. Men det har sin förklaring. Min morfar lät för femtio år sen upprätta en släkttavla som till vissa delar går tillbaka till slutet av 1500-talet. Många generationer och namn blir det, och alla kommer från byar norr om Noret (Leksands centrum)! Här snackar vi inavel, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den tidens risiga kommunikationsmöjligheter som också närde en inte så liten dos av inskränkthet. Följande belysande anekdot är tagen fritt ur minnet efter Rune Lindströms klassiker ”Dalahistorier” som jag läste för ca 40 år sen:

En rättvikare hade en lördagskväll dristat sig till att gå på friarstråt i Kullsbjörken (i norra delen av Leksands kommun). Två leksingar fick dock vetskap om det exempellöst fientliga angreppet och tog upp jakten på den pilske rättvikar’n. Strax innan sockengränsen fälldes han:

[leksing 1] – Skä vi slå ihjäl’n?

[leksing 2] – Ja, hä vore fäl rejälast hä.

På Öland var det om möjligt ännu sämre med kultur- och genutbytet. Ölandsbron var faktiskt inte klar förrän 1972, ca 100 år efter det att förbindelsen skulle kunnat få nån som helst välgörande effekt på mitt ärftliga material.

ölandbron

Vykort från 1972, invigningsåret (poststämpeln på baksidan är daterad 2/11, bron invigdes 30/9). Notera den ”blygsamma” objektbeskrivningen.

Nu är jag ju tack och lov inte ensam om denna från byn Skärlöv lokalagrara bakgrund. Enligt vederhäftiga lokala källor (typ byns syjunta) är släktnamnet Skarsgård härlett från bynamnet. Det medför förstås att jag, med tanke på den utbredda inaveln, oundvikligen, i alla fall på långt håll, torde vara släkt med ”massmördaragent, tillika greve Carl Gustaf Gilbert Hamilton”. Men jag är nog mer av typen ”Bombibitt”, trots den monumentala språkförbistringen.

Fortsättning följer …

OBS: Plintsbergs- och Ölandskort från bloggen finns samlade i gallerierna Plintsbergsbilder respektive Bilder från södra Öland

12 reaktioner till “Interiör från Jernkontoret, del 1

  1. Låter lite som Mockfjärd. Där är inaveln så utbredd (inbredd?) att när par gifter sig sitter alla släktingar på samma sida i kyrkan.

    Och denna kommentar kommer att bli världsberömd som den första i Sveriges snart största, dock redan bästa, blogg.

    1. Men med sidbyte i halvtid? Att ”sitta på två stolar” är ju ett etablerat begrepp, men att ”sitta på två kyrkbänkar” tillhör inte ens samma division – imponerande.

      1. Jag hörde att när Peter Harryssons dotter äktades satt fadern på båda sidor samtidigt. Mer av fysisk utbreddhet än dubbelt släktskap.
        Det ska till Harryssons försvar sägas att kyrkan var ganska smal.

        Kul att ha dig i web-etern Jernis!

        1. Får mig osökt att tänka på flygande USamerikaner med väl tilltagen trivselvikt. Hur fan tar sig värdinnorna fram med Coca-Colavagnen?

  2. Oh, en får gratulera till att ha blitt mä blogg!

    Släktforskade själv för nåra år sen, kom underfund med att jag tillslut va släkt med mej själv! (sant) 10 generationer bak gick grenarna ihop igen…(kanske därför man är som man är) kom ända ner till 1630 talet, (dom rörde sig nog inte så mkt i Silvbergsskogen….Imponerande om ni kom ända ner till slutet av 1500, för det blev inte lag i sverige förrän ca 1680 på att föra in vanligt bonnfölk i kyrkböckra…

    bered dej på att jag kikar förbi här titt som tätt pöjk!

    1. Tackar. Men det är Gyrot som satt på mig och mig i den pregnanta situationen. Delad vårdnad eller åtminstone ett saftigt underhållningsbidrag kommer jag att kräva.

      Bara ett fåtal rötter tränger sig ner till slutet av 1500-talet, men många till första hälften av 1600-talet.

  3. Yiiipe…grattis till utmärkt start på bloggandet….vilken debut.
    Blir inta alls förvånad om teaterscenen bestiges snart….kanske i sällskap med Stellan.
    Lycka till!

    1. Tack och bock gamle man. Men nääddu, tiljorna bestiger jag icke, i alla fall inte utan en trippel scenkrampsspruta.

  4. eh, ser kommentaren till kommentar nummer 2….
    Har Gyrot satt på dig? ….hmmfff…vill inte veta mer.

    Men jag skrattade gott åt din friarhistoria i Leksand, mera sånt…me like!

  5. En gång när jag arbetade inom jernindustrin var jag på Jernkontoret i Stockholmia….men…men nog är kontoret bättre i Gefle, tycker jag m fl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s