På Öland, i Skärlöv har jag tillbringat alla somrar under min uppväxt i vår sommarstuga som också är min mormors barndomshem.

Stugan med Jernis dotter Maria i förgrunden. 1980, suddigt foto Jernis.

Vid ett tillfälle, när jag var i tioårsåldern var det bara jag och mormor som var där. Jag fick en kraftig och seg sommarförkylning, men blev ompysslad på bästa sätt med serietidningar, honungsvatten och Cap Constancia, ett sött starkvin(!) från Sydafrika som var alla gamla tanters favorit innan det försvann p g a bojkotten av apartheid.

Mormor tyckte att jag, som hade så ”gott läshuvud”, skulle bli präst. Jag värjde mig med att ”jag är ju inte religiös”. Hon tittade synnerligen irriterat på mig och sa ”men lilla potten, det har väl inte med saken att göra”. Nä, hydrolog eller kock var mitt mål. Dom flesta av mina kompisar höll helst i skiftnyckeln, medan jag föredrog vispen. Vid tretton års ålder fick jag i veckorna under ett helt läsår ansvaret att laga mat till farsan, mina tre syskon och mig själv, eftersom morsan hade börjat på vidareutbildning i Stockholm. Det gick galant. Farsan handlade och ställde in kassarna i köket, och där tog jag vid.

På den tiden, 70-talet, var dock kock inte alls lika coolt som idag. Den enda som möjligen påminde om en tv-kock, gudskelov inte naken, var Ria Wägner, hon som vinkade så käckt till sig själv vid avannonseringen.

Vinkande Wägner.

Men då jag sommarjobbade vid Grand i Falun insåg jag att det yrket inte var nåt för mig. Visserligen verkade kockarna ha mäkta trevligt efter kvällspassen, då dom, rejält på arslet efter all flamberingskonjak och slattsprit från matsalen, gick ner i omklädningsrummet, plockade fram gitarren och skrålade gamla fina frimickelhitar som ”Ovan där” och ”Pärleporten”.

Fortsättning följer …

OBS: Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.