Körde ett hårt spinnpass i går kväll. Ja, katten alltså, medan jag klippte pilsnern och tog mig en jamare. Det gäller att satsa på kärnverksamheten, göra det man är bra på, särskilt i dessa tider, och outsourca resten.
Vår katt heter Lakrits. Han är en helsvart kastrerad hanne och fyllde tio för ett par månader sen. Vi skaffade honom främst för att hålla försäljare och morrande kamphundar på avstånd, och för att skrämma skiten ur brevbäraren om denne kom dragande med fönsterkuvert.
Han har inte skött sitt uppdrag, om man säger så. Tvärtom, inte ens den stöddiga grannkatten Pepsi klarar Lakrits av att spöa upp. Båda öronen har han i behåll, inte en skråma nånstans efter tio år, ska det behöva vara så? Tror väl att han är nån jävla utställningskatt eller porslinsfigur.
För fyra år sen flyttade Pepsi in med sin husse och matte vägg i vägg. Efter ett tag började vi jolla med Pepsi och lät honom till och med komma in till oss, i den fåfänga tron att katterna skulle kunna bli kompisar. Men Lakrits blev givetvis skitsne och drog för att skaffa ryssfemmor i syfte att kunna nita den fan. Han hade i ett telegram från nyhetsbyrån TASS blivit varse att sådana fanns till salu i St Petersburg.
Men Lakrits hade missuppfattat saker och ting, som katter plägar göra. Alla hockeyspelare var redan kontrakterade, så efter nio veckor återkom han jamlande en oktobermorgon i oförrättat ärende. Lite mager och vrålhungrig var han, men annars vid god vigör och jättejollsugen.
Fortsättning följer …
Jernis 
Pepsi & Lakrits är annars ett utmärkt duonamn. De borde turnera med det. Aktivitet är av underordnad betydelse, bara det reses ett tält.
Lite som i ”Henrietta ska du också glömma”, Slas mästerverk.
Bra idé men lite svår att räkna hem med dubbla turnébussar och dito manaschrar.
Ojojojojojoj, här kommer man tillbaka från en minitripp till Ukraina, slöar ett par dagar utanför bloggvärlden efteråt, och vad upptäcker man? Att man har missat premiären på årets mest efterlängtade och nödvändiga blogg. Gratulerar till ett moget beslut, Jernis!!! Gratulerar både dig och oss.
Tack, Uli, för dom värmande orden. Det uppmuntrar verkligen till att fortsätta. Fast “nödvändig”, nja?
Jag vill också passa på att tacka alla ni andra för all uppmuntran, både före och efter jag startade bloggen.
Verkar som det är lite dåligt klös i katten.. Du får helt enkelt visa hur slipstenen skall dras..
Suverän blogg….”keep on blogging”!
Om det är EN sak jag vet om katter så är det att de aldrig nånsin sköter några uppdrag. De känner inte till ordet uppdrag alls. Tvärtom. Det är vårt uppdrag, vårt enda uppdrag i livet, ur kattjävelns perspektiv i alla fall.
Mja, eller snarare mjau, så håller jag inte helt med – historiskt sett. Kattens domesticering innebär ju i sig ett uppdrag att jaga sorkar, möss, råttor, bävrar etc – ok, kanske inte bävrar – och det sköter dom flesta katter fortfarande med den äran enligt löpande kontrakt. Men för nya arbetsuppgifter verkar det vara kört. Inte ens att hämta tidningen duger dom till. Men jag gillar katter, mycket för deras integritet.
Hehe, jag blev så upprörd att jag glömde andra halvan. Vad jag tänkte skriva var: Det är vårt enda uppdrag ur kattjävelns perspektiv att göra allt som gör hans eller hennes liv njutbart och bekvämt. Så det så. Nu blev det rätt.
Du hann svara innan jag hann komplettera :))) Jag har under många år varit en sån där som ägts av katter, så jag vet vad jag snackar om. Tror jag.
Katter är svårdresserade. Alldeles för smarta för att följa andras direktiv. Där har vi gifta (eller likande) män mycket att lära.
Kan man ha det som målsättning, att bli en kattmänniska?
Under mars i alla fall.
Jag är ägd av en svart kastrat vid namn Pondus. Även om han äger mej så har jag lärt honom ”sitt fint” och ”vacker tass”. Lite svårare med trähästen man e gift med…
Trähästar är lite svårdresserade. Har du försökt med hovtång? Eller rörtång?
Jag har förirrat mig i kommentarsfälten här. 🙂 Mina katter vänder konsekvent ryggen åt ALLA uppdrag, inklusive fågel-, mus- och bäverjakt. Jag vet inte om det beror på att jag har löst dem från kontraktet (det gjorde jag så fort de kom in i mitt liv) eller om de är födda rebeller. Eller bara lata och korkade?
Varmt välkommen Lussan!
VÄNDER? Lakrits snarare SKJUTER rygg åt uppdragen, i alla fall vad anbelangar morrande kamphundar.