Klipp ur gårdagens nätupplaga av GD.SE:
Det där med att säga en sak och mena en annan stämmer väl på den infödda Gävlebon. Bara en sån sak som att säga “hejdå” när man träffas. Ordvitsens mindre popularitet kanske kan förklaras av den lokalt låga nivån, där jag nog får anses medskyldig.
*
Midsommarafton och julafton, vad är väl det? Ingenting mot årets happening, äntligen idag: KVARTERSSTÄDDAGEN! Vad kul det ska bli.
Se där, lite Gävlebo har man kanske blivit efter dryga 20 år i stan.
Jernis 
Va sjutton är detta för påhopp!? Alla i hela landet förutom just i Gävle tycker göteborgskan är den roligaste dialekten? Det är väl inget roligt med den, den är ju bara fin. 😉
Vilken dialekt som är roligast lämnar jag därhän, men fulast är utan konkurrens Gävlemål, om man nu inte räknar skånskan till svenska, och finast är förstås dalmål. Fast götelaborgskan är görgoast.
Nog måste väl östgötska ligga högt upp när man börjar prata roliga dialeker.
Jag gillar dialekten de pratar på ”kalkatraz” bäst.. Finns inget bättre än att höra en riktig gute prata..
Gotländska är inte fel, t ex Josefin Nilsson, bland många andra poueddingar.