Interiör från Jernkontoret, del 3

Efter fullföljt gymnasium var det dags för lumpen. På den tiden var det hart när omöjligt att få frisedel, även för mig. Nåväl, redan inför mönstringen hösten innan utformade jag en listig plan, som sen fullföljdes in i minsta detalj. Jag hade obestridliga skäl till att bli malaj redan från början, men då skulle minst 10 månader förspillas. Om man däremot lyckades ”klassa ner sig” efter inryckningen slank man undan med 7 månader, fråga mig inte varför.

Följaktligen, steg 1, sa jag inget om att jag vid 11-års ålder hade vådaskjutits i huvudet av en ligist med snodd luftpistol. Kulan trängde dock inte in i hjärnan som man kanske skulle kunna tro utan stannade vid skallbasen bakom ena örat. Vid mönstringen fick man också lägga an en attrapp för att visa om man var höger- eller vänsterskydd. Steg 2 i min plan var att framstå såsom att jag aldrig hållit i ens ett leksaksvapen.

kåbbojj

Jernis som tuff kåbbojj med dragen knallpulverpickadoll. Ca 1960.

Så kom inryckningen, telegrafist vid I13 i Falun. Visst fick jag en ökad respekt för vapen efter vådaskottet, men så skitskraj som jag uppträdde vid första skjutövningen, steg 3, var jag alls inte. Till all lycka hade jag dessutom råkat försova mig just den morgonen (man fick faktiskt sova hemma efter ett tag), vilket förstärkte intrycket av en byxis basse, därjämte präktigt bakis. Normalt hade en sådan förseelse renderat i tre dagars kompaniförbud, men inte då. Viftandes med läkarjournalen, steg 4, kunde jag sen slutföra min plan samma vecka.

Notera att jag lagt in en illustration i ”Interiör från Jernkontoret, del 1”

Fortsättning följer …

5 reaktioner till “Interiör från Jernkontoret, del 3

  1. …efter avslutad högvakt och bevakning av gamla kungen, lyckades jag ”klassa ner mig” till Målpluton och är fortfarande ”nerklassad”.

  2. Hahaha, jag kan inte vänta på fortsättningen och undrar också vilka metoder man bäst använder för att framstå såsom att man aldrig hållit i ens ett leksaksvapen. Kommer det an på den gudfruktiga blicken kanske? Kan det verkligen räcka?

    1. Lätt: man fattar med tvekan tag i gevärsattrappen med en osäker, irrande blick, placerar pipan under hakan, och ler därefter fånigt mot testledaren.

      (Jag har haft Internet-avbrott sen i morse. Återkommer med bloggandet när jag kommit ikapp med jobbet.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s