OBS! Nördskyddsklass 3, allmänheten varnas!
(Men lova att titta på dom gamla fina bilderna.)
Ferguson-Grålle i all ära, men min absoluta favvotraktor när jag var liten grabb var en John Deere BR, på gården oftast kallad “den lilla traktorn”, för där fanns också “den stora traktorn”, något yngre och av samma märke men av modell A. Den lilla traktorn inköptes från USA 1946 av lantbrukare Lorentz Johansson, Skärlöv, sydöstra Öland.
Edvard Johansson vid ratten. Notera det suddiga registreringsnumret av äldre typ som börjar på “H” för Kalmar län. Medio 60-tal, foto Jernis.
Innan vi går vidare ska du få en agrikulturgåta att klura på:
Vad kan en silo kallas?
En tvåcylindrig, fyrväxlad (två låg, två hög) fotogenmotor med bensinstart på 19 hk verkar inte allt för imponerande, men utrustad med ett enormt svänghjul erbjöd den en momentan dragkraft som ingen av de mer moderna traktorerna i byn var i närheten av att prestera, exempelvis för att dra loss jättebamsebumlingar ur jorden.
Jernis rattar den lilla traktorn under överinseende av Nils Johansson med Edvard på hölasset. Notera remskivan framför bakhjulet. Början av 1960-talet.
Ljudet från den lågvarviga motorn påminde starkt om dunk-dunket från en tändkulemotor i framförallt gamla “feskebåtar”. Kopplingsreglaget bestod av en meterlång handspak som fördes framåt vid urkoppling och bakåt vid inkoppling (eller hur det nu var). Växellådans friläge behövdes sålunda inte för stillastående. Hydraularmar och bakre kraftuttag fanns inte men väl en remskiva (se ovan) för att driva höfläkt, tröskverk, kvarn mm.
Edvard still-going-strong vid ratten, kodrivare är Jernis dotter Maria. På den här sidan om traktorn syns det mäktiga svänghjulet. 1980, foto Jernis.
Förutom låg- och högväxel var den lilla traktorn modern i så måtto att den var försedd med såväl batteridriven självstart som strålkastare. Generatorn pajade dock redan efter några år. Istället förseddes traktorn med en magnet och fick startas manuellt genom att med handkraft rotera svänghjulet. Belysningen fick man avvara. I övrigt var kvaliteten av högsta klass.
Jernis vid ratten på den lilla traktorn. Den bakom traktorn poserande snoppillande lilla killen är Jernis storebror Olof. I bakgrunden syns en annan traktor, inte mindre än …
den stora traktorn med Sven Johansson och Olof. Notera den friliggande rattstången. Traktorn är med en drivrem spänd för …
… ett tröskverk av märket Munktells. På lasset Edvin Johansson och på tröskan Sven. I förgrunden Jernis med säckkärra och fronten av den lilla traktorn. (Notera att drivremmen skruvar sig, vilket beror på att traktorns remskiva bara kunde rotera åt ett håll, fel håll, som i sin tur fick till följd att remmen fick lov att snos ett halvt varv till bildande av en åtta.) Ca 1960.
Jag hittade ännu en bild:
Svar på gåtan:
”Bondmora” – det är där bonden lämnar sin säd.
OBS: Fler Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland. Titta på fler gamla John Deere-traktorer i gallerierna på hemsidan för Svenska John Deere och GMW-klubben ”Vintage Green Power”.
Jernis 
fina gamla bilder, sånt e alltid kul att titta på!
Vill bara tillägga att så kallat ”snoppilleri” pysslar alla pojkar mej, stora som små, unga som gamla, även de som är 95 bast o bor på hemmet, tro mej…
Lugn, jag tror dig. Varför skulle t ex jag sluta efter snart 54 år. Förresten är det nog mer än så – började säkert redan i moderlivet. Svärmor frågade mig en gång: ”Varför kliar sig alla karlar sig jämt och ständigt på Johansson? För att se om den sitter kvar?”
Nu blev jag alldels lycklig i hela kroppen! Jag känner hur det luktar, hur det låter, och minns hur mäktigt jag tyckte det var med traktorer och alla stora maskiner. Härligt!
När jag blev lite äldre älskade jag att köra Grålle i skog och mark, så till den milda grad att jag fått en plats uppkallad efter mig. På riktigt! Jag lyckades nämligen sänka traktorn i en kallkälla som gick över en väg som bara användes vintertid. Av förklarliga skäl.
Den platsen heter idag ”Barbros höle” (på bred norrländska!) 🙂
På gården fanns också en Grålle som var min nästfavvotraktor. ”Barbros höle”, det är stort – och djupt. 🙂
Den visste var den satt sa pigan.. Å tjejer är bara avis att vi har nått att pilla med.. Men ”Lajnus” har konstaterat att man får inte ha för mjuka flanell-pjamasbyxor, för då händer det konstiga saker med den..
Snart stoppar inte ens jeans.
vet inte om det e riktigt så jag ser det Matte – att vi skulle vara avundsjuka.. Snarare att det e ett irritationsmoment att när man stoppar ner handen i tvättkorgen för att tömma den för sortering så dyker ett par mjuka nersåsade flanellis brallor upp..Tur man har väldresserade pojkar här hemma som sköter det snyggt!
Som sjuksköterska har jag fått lära mej att innan man drar igång ett projekt fundera på ”vad leder detta till?” Nåt att fundera på gossar innan ni gör ett spontanryck i baguetten… 😉 Jag missunnar er inte utan ta o tänk på konsekvenserna innan ni gör nåt!
Här tycker jag att skribenten visar på, tidigare helt dolda, tekniska kunskaper som mycket djupt impar på svågrarna i Masriket.
Sen blir det upp till bevis ”in real life”…..så vi väntar. 🙂
… och väntar, och väntar … och får nog så göra. Det är som bekant viss skillnad på praktik och teori.
Njae…det där vet jag inte om vi godtar! Med den teoretiska kunskapsnivån…..tror vi nog att svåger i X-län besitter en hel del praktisk erfarenhet testad på bl a beskrivna arbetsfordon. 🙂
Vilken prosa. Det är så man blir gråtmild in i själen.
Det är något visst med traktorer. Återkommer med rörliga bilder och anekdoter om min Grålle (dock är jag aningen diskad i sammanhanget eftersom jag ropade in den på auktion för bara 3 år sedan).
Vilken prosa. Javisst påminner den lite om patenttexter. Man blir inte så lite miljöskadad av att översätta såna dagarna i ända, förutom då jag bloggar, förstås.
Vi väntar med andakt!