Vi har de politiker vi förtjänar, brukar det heta. Men att det skulle vara så förbannat illa – snacka om praktpantad kådis. Eller har uttalandet sin grund i den uppblåsta kristna värderingen att människan är skapelsens krona, och därför får bete sig hur svinigt som helst mot andra arter, och samtidigt även sparka undan benen på sig själv. Skitsmart. Det är såå 1800- och 1900-tal. Vakna!

Det är alltså Oscarssons principiella utgångspunkt som får min mage att vända sig ut och in, inte att jag är emot myggbekämpning som sådan. Den frågan handlar förstås inte bara om oss och/eller myggen, utan om ett helt ekosystem som bland annat myggen och vi är en del av. Beslut om eventuella åtgärder måste fattas genom att ställa vår omedelbara fördel med bekämpning mot de långsiktiga negativa effekterna på naturen, inklusive oss själva – därtill fordras djupa kunskaper i ekologi. Men sån beslutsprocess borde ju vara bäjsick numera.

För att undvika alla missförstånd: självklart tycker jag en människas liv är viktigare än en myggas liv, men det var inte det frågan handlade om.