Vanlig kattmat, pelletar, intages i förrådet via ledsagning och därpå följande välsignelse av torrfodret medelst handpåläggning och ryggstrykning. Mjölk dricker inte Lakrits, men yoghurten ska stå i köket medan vattenskålen är i badrummet. Delikatesser som räkor (absolut inte Nordafrikaskalade utan husse- eller matteskalade med rommen kvar) och rackarns stark ost (Västerbotten är för mjäkig, helst Falbygdens extralagrade präst) serveras företrädesvis i köket, räkorna med fördel i slasken.

Lakrits favoritsovplatser växlar med långa perioder. Ett tag uppskattade han i synnerhet den ombonade miljön i barnbarnens dockvagn (arvegods från Hustru).

Lakrits spinner loss i en nercabbad perserblå Morris-Brio Dollywagon -63 i originalskick.

Lakrits är som sagt kastrerad. En gång när han var i Plintsberg blev han uppvaktad av en plaskpilsk hona. Hon tjatade och tjatade och tjatade, halva jävla dan. Till slut tröttnade Lakrits på olåten och satte på’na. Ja, satte på och satte på, han satte sig i alla fall ovanpå, men några ytterligare detaljer hade nog inte hans mamma berättat. Han kliade sig i huvudet, men nä … det sket sig. Fast vackert så av en kastrerad katt – en riktig schentleman.

Det kan verka som jag raljerar över Lakrits. Inget kan vara mer fel. Jag älskar honom. När han, som jag berättande i del 1, var borta i nio veckor ägnade jag och hustru säkert minst en timme var om dan åt att leta efter honom. Hm, får se: med vänskapspriset 500 kronor timmen, + 25 % enkelt OB, är Lakrits skyldig oss totalt:

500 × 1,25 × 9 × 7 × 2 + ränta (diskonto + 8 %) = 124 000 kr

Skuldsatt upp över öronen, men nån avbetalningsplan har han ännu inte presenterat. Ska nog höra med kronofogden jag.