Nästa år försvinner femtioöringen och därmed de sista örena efter nästan 500 år. Den första ettöringen som mynt präglades 1522 av Gustav Vasa.

Undrar hur länge ordet öre kommer att finnas kvar i språket? Öre finns ju i vissa uttryck som ”inte ett korvöre”. ”Korvkrona” blir visserligen en välklingande allitteration men känns ändå fel. ”Vända på en femkrona” skulle funka bättre, särskilt som dagens femma är ungefär lika stor som den gamla femöringen.

En femöring av 1970 års modell (från ”Mormorsbloggen”)

Alla femöringar behöver dock inte vara så snäva att vända på:

Avloppsbrunnslock i Sigtuna (från ”Lasses blogg”)

Inte att förglömma har vi ju också gnällbältets krona: staden Örebro. Och Öresund. Dessutom finns det såväl en maträtt som en växt döpta efter femöringen:

Femöring – Achimenes longiflora (foto Barbro Malm)

Femöring – klassisk rikemanskost med utbankad oxfilé

Ett- och tvåöringen försvann 1972, medan femöringen överlevde till 1985. Visserligen har inflationstakten sjunkit markant sedan sekelskiftet, men låt oss ändå leka med tanken att medelinflationen över långa perioder är ungefär konstant. Då skulle femkronan försvinna 2035, medan enkronan skulle singlas i smältverket 13 år tidigare, 2022.

Jag har sparat på några gamla sedlar:

Gamla ocirkulerade femkronorssedlar.

Visst är den äldsta från 1948 särskilt läcker? Moder Svea på framsidan med Gustav Vasa i häcken. På den trettio år yngre upplagan har Svea fått maka på sig till förmån för Gustav. På den äldre framgår det också att Sveriges Riksbank vid anfordran inlöser sedeln med guldmynt. Märkligt eftersom guldmyntfoten övergavs redan 1931.