Spridda tankar. Att samla tankarna är inte alltid så lätt. Tankspridd är jag sen födseln. Läs gärna om strumptricket så förstår ni hur besvärligt det var. Fast på äldre dar har jag utarbetat ett memorysystem som funkar hyggligt bra, vet bara inte hur.
När jag ska ta bilen, till exempel för att handla, måste jag inför avfärd uppbåda den yppersta av koncentration: bilnyckeln, garageremoten, plånboken, mobilen, snusdosan och Hustru – rubbet ska med. Medföljer inte Hustru tillkommer istället inköpslistan och ett antal rabattkuponger. Brukar klara det hyfsat, möjligen full pott åtta gånger av tio.
Nästa prövning kommer efter utbackning ur garaget. På med bältet, ner igen med garageporten medelst remoten, på med bilglasögonen och i med D-läget (automat). För att upprätthålla anseendet ska allt detta helst ske parallellt, alternativt i snabba, direkt på varandra följande steg. Det brukar faktiskt ordna sig för det mesta, utom om det regnar, då det blir minst ett moment för mycket. Nästa bil ska ha automatisk vindrutetorkarstyrning.
Det där med medföljande Hustru kan ha sina svårigheter. Som jag berättat har vi vår sommarstuga – utan tv – på Öland i Skärlöv. I samma by, fast i andra änden, är min yngre bror bosatt – med tv. Vi tittar i och för sig inte mycket på burken, varken på sommarn eller annars. Men ibland är det nåt särskilt, t ex fotbolls-VM. Så var fallet denna sena eftermiddag när vi tog tandemcykeln dit med en påse blandat på styret.
Bicycle gjord för två, lättviktare
Cykeln är en särdeles tung pjäs från 30–40-talet, vinglig som satan innan man fått upp farten. Lättast är det om föraren startar ensam och kodrivaren hoppar på i farten. Så ock denna kväll: efter matchen baxar vi ut cykeln på vägen, jag tar fart, det vinglar till och så iväg. Småpratar på vägen hem och kommer så fram till stugan där vi med en elegant inbromsning stannar och jag tittar bakåt: tomt! Var fan är Hustru?! Tillbaks igen och hittade en halvvägs kommen skittjurig hälft:
– Har jag gått så här långt, kan jag gå resten också.
Det är sånt man får käka ända till griftefriden.
Fortsättning följer …
OBS: Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.
Jernis 
En underbar historia. Skrattar gott.
Det är sådant här material som gör att jag kräver Jernis, med eller utan hustru, som sommarpratare.
Haha … och kunna trycka ”Sommarsvamlare” på visitkortet.
Vänta ska du se ….. det kommer säkert nog någon föståsigpåare och ställer diagnosen Alzheimers light för ditt beteende…..men det skulle aldrig komma på tal hos mig. 🙂
jag håller med gyrot, fram för jernis som sommarpratare! Och gyrot å för den delen… 😉
Skulle inte förvåna mig. Förresten har jag varit på väg att aktersegla Hustru även med bilen, men då har hon lyckats väcka mig genom att dunka hårt på bakluckan.
…att du törs berätta sånt där! Modig Du! 🙂
har sagt det förr o jag säger det igen, ”man agar den man älskar”
eller masko-varianten ”man älskar den som agar” (se del 6) 😉
en jernis variant kanske? 😉