Jernis tar tillfället i akt och lättar lite på Gyrots pedagogiska tryck att sprida dalmålet. Jag har i ett tidigare inlägg redogjort för hembygdsboken Plintsberg, i vilken det finns en ordlista Leksandsmål–svenska, ca 700 poster. Dessutom ingår som sagt extramaterial i form av en cd-skiva där ordlistan läses upp. Ett måste för daladialektsnörden. Jag ska ge er lite smakprov (understrykning anger vilken eller vilka vokaler som ska betonas och ”^” över ”a” och ”o” ska tolkas som öppet ”ä” respektive ”ö”, ungefär som i ”Norrkôping” på ôgôtska).
-
assint ingenting bjängla sitta brett isär med benen buffra gå med korna till eller från fäboden bäljôn magen dra änd oppi dra åt skogen druttjin drucken, full dannda den där (mask.) dydda den där (fem.) dôssn den här (mask.) dôssa den här (fem.) gavôl yppi vidöppet gnessa ha svårt att sitta stilla i môrgôst i morse isskotuppôr tussilagon ´isst häst jett int ôckt har inte lust jolpärustampa potatismos jäck kull sä snava jônugg tröttsam jönugg lillgammal, ett barn som hjälper till kârugg stöddig knavlutt trögt knôllrugg lockig (som Gyrot) kravvlutt besvärligt kricklutt krångligt kuppjerk spindel ligg mâ lägger sig i lik tôckô alldeles detsamma
Fortsättning följer …
OBS: Fler Plintsbergskort från bloggen finns samlade i galleriet Plintsbergsbilder.
Det ska jag börja köra med, att jag knôllrugg i håret.
”Jo då, så att tjejer. Nog ä ja knôllrugg allti.”
Kan möjligen misstas för någon ekivok färdighet som ger en välbehövliga pluspoäng i sammanhanget.
Och dom kontrar med ”gavôl yppi” 🙂
Inte alls olikt norrländskan faktiskt. Kan du svara på vad ”sparnapet” är så kommer jag och kramar dig. Eller ”ta omkring dä, söm vi säg janna oppi! 🙂
Där går jag bet. Försökte fuska, men den enda andra träffen på ”sparnapet” var den du som hade skrivit utan att avslöja betydelsen mer än att en ordsnurrare (ordtrollare) kan ses som en förmänskligad sparnapet (på Ske-mål). Hjälper inte. Mina associationsbanor tar mig inte längre än till spelet Alfapet, visserligen med samma ändelse. Du får ta omkring mä ändå!
Undra om inte Dala-Floda- och Leksandsmål är närbesläktade…. Fågelvägen mellan orterna är ju ganska kort….och jag känner igen flera ord i listan från Flomålet som jag i min ungdom studerade intensivt på plats i Västerdalarna. 🙂
Det är dom säkert. Socknarna angränsar, och vid södra änden av Flosjön ligger Floda, medan den norra sticker in i Leksands socken. Dubbelriktad friartrafik sjövägen kanske dessutom ledde till visst extra kultur- och genutbyte.
Min dåvarande kärlek och studiekamrat lärde mig bl a kuppjerk….som hon var livrädd för. 🙂
Tänk om jag hade kunnat ordet bjängla…redan då.