Hittills har interiörerna varit i kronologisk ordning. Men nu tänker jag återvända till första halvan av 60-talet, då min familj under några år bodde i Östersund innan vi återvände till civilisationen och världens nav. Farsan skyller oredligheten på en bra tjänst vid Sparbanken, men jag vet nog, det var det goda fisket.

När Peter Carlsson kör sin hockeysketch får jag ståpäls och samtidigt kalla kårar. På scen står Petä´ med klubba i hand och på skallen en gammal ”hjälm” bestående av facetterande korkplattor sammanbundna med resår- eller läderband. Han berättar om barndomens besök vid isbanan iförd skridskor med ovanläder av papp. Vägen hem var mycket lång: gåsmarsch på iskalla fötter i de genomblöta och sladdriga skridskorna, stelfrusna lovikkavantar, snoren hängandes och drömmande om en SPAPS-hjälm, en sån som Tumba hade.

Tumba iklädd SPAPS-hjälm utmanar Västra Frölundas försvar ekiperade i ”Peter Carlsson”-hjälmar (1960)

Det var ju nästan på pricken mig! Fast jag hade faktiskt lyxskridskor med ovanläder av läder. Å andra sidan var såna mycket dyrare, vilket medförde att jag allt som oftast hade ett par nummer för stora – för att växa i. Den kobenta vandringen hem blev än mer Monty Pythonsk eftersom jag alltid var vrålkissis efter ett par timmar på isen: ena handen på klubban och den andra mellan benen. En annan skillnad var hjälmen. Efter julafton -63 behövde jag inte längre drömma, den var min. Fast det var en ABC-hjälm, för en sån hade Uffe Sterner, min stora hockeyidol som -64 blev ett av Sveriges första NHL-proffs, i New York Rangers.

Sterner i ABC-hjälm, VI-Gurra och Tumba i SPAPS-dito (efter 4–1-vinst över Kanada i Stockholms-VM -63)

Peter avslutar sen numret med att sjunga Tumbas hockeypolka, här i originaltappning:

Fortsättning följer …