Sommaren för 25 år sen flyttade jag och familjen från Uppsala ner till Nyköping, där jag hade börjat mitt första jobb efter utbildningen. Vädret var precis som nu, dvs ca 30 °C och gassande sol. Flyttlasset gick en förmiddag. Därefter återstod bara den sista flyttfinputsningen, dvs dammsugning, golvtorkning och lite annan återstående rengöring av lägenheten, och så återlämnande av nycklar. Lotten föll på mig medan exhustrun och barnen fick skynda sig till tåget för att hinna ta emot lasset i den nya lägenheten.

Jag slet som en mårdhund i hettan, svetten lackade, men jag lyckades ändå bli klar framåt tretiden för att styra kosan mot Nyköping. Nån bil hade vi inte, inte ens körkort, så även jag var hänvisad till allmänna kommunikationsmedel. Skurtrasorna slängde jag, medan grannen fick den stora förmånen att ärva hink, borste och rengöringsmedel. Problemet var åbäket till dammsugare – tung som satan. Kunde inte hjälpas, den måste bara med.

Med slangen runt halsen och rör plus munstycke i ena och själva dammsugaren i andra handen knallade jag till busshållplatsen för att ta mig till centralen. Fan – jag hade glömt att stoppa på mig växelpengar. Resan kostade då fem spänn så där, men jag hade inte mindre än en hundring, vilket chauffören inte var skyldig att växla. Jag bönade och bad och sa att jag måste hinna med tåget varpå chaffisen med ett hångrin tömde sin myntautomat på kronor och femtioöringar. Jag kontrollräknade inte växeln.

Fortsättning följer