Att jag är en romantiker är redan konstaterat. Därtill lyriker, särskilt på sommaren, i så måtto att jag då blir extra lyrisk. Mina favvosommarord och -företeelser är nog humla, daggkåpa och bärsla (öländska för ”skörden”, dvs skördearbetet). Känner mig inte så lite befryndad med Beppe Wolgers:

Vad gäller insekter så hör även tvestjärtar till mina små sommarraringar, lika ofarliga och gulliga som gråsuggor – tycker jag och Povel:

I ”DJUR I DUR” får vi möta bl a Acke Asgam, Tvigge Tvestjärt, Kalle Kobra och Gary Gråsugga och andra stackars djur som dessförinnan inte förärats någon barnvisa. Ett annat av mina minifavoritdjur är silverfiskar, en insekt som funnits i 300 miljoner år:

Det inger respekt (nota bene: inte det kräkreflexframkallande ”är respekt” som vissa gravt språkobegåvade PR-nissar myntat i ett helt annat sammanhang). Nu är jag faktiskt seriös – den här gången. Med risk för att bli fullständigt idiotförklarad ska jag ändå avslöja att jag brukar prata med dom små glänsande, i badrummet inneboende silverfiskarna under ”vissa” nätter när jag sätter mig för att kissa (fan orkar stå klockan tre på natten, särskilt dom gångerna). Jämför gärna med Mattes badanka Ankan.