Jag tar avstamp från SJ-mackor, så är scenen satt. Med såna menar jag inte bara dom inplastade som serveras på tåg utan även på flyg, mackar, vägrestauranger etc. Det klassiska brödet i såna sammanhang är en med okänt transfett insmord, halvdegig och sötsliskig tekaka, fryst och tinad, fryst och tinad … Låter det gott – och bekant? Vänta bara. Därpå ligger det en tjock skiva svampig ost, i bästa fall mjäkig Riddarost, men har man oflyt så utgörs den av en fullständigt smaklös Hushållsost. I och för sig mycket för pengarna för en idisslare då den oförtrutet växer i truten. Åsså en garnering bestående av en sladdrig strimma paprika och pergamentsallad. – Trettiotvå och femti, bara å betala i kassan!

Vad är det för jävla matklultur? Visserligen har brödet numera blivit marginellt bättre, men många gånger undrar man om det inte trots allt är samma vidriga vita rundbröd bakat på mjölk fast med tillsats av sockerkulör. ”Matbröd bakat på mjölk”: smaka på den du – kan nog blott ske i Sverige, och gärna med sirap, usch.

Minns när jag var på konferens i Amsterdam en maj och hade en eftermiddag över. Jag bestämde mig för att skippa det mera publikfriande ”kvarteret Röda Lyktan”. Istället skaffade jag en gratis stadskarta hos turistbyrån och i ett fantastiskt försommarväder knallade jag sen mol allena iväg på en långpromenad genom några av stadens turistodragande ytterdelar. Nu ska jag inte gå inte på detaljer, men trots bristen på ”attraktioner” utbredde sig där en för mig ny och spännande fast samtidigt rofylld stadsmiljö.

Efter ett par timmar var det dags för nåt att stoppa i lådan. Restauranger såg jag inte till, inte ens av lunchtyp, trots att det verkande finnas en hel del småföretagare och hantverkare i trakten. En speceributik av kvartersmodell fick duga, och i värsta fall tänkte jag mig en påse skorpor med en chokladbit till efterrätt. Väl inne i butiken mötte mig doften av nygräddat bröd och blicken av en rejäl ostdisk. Jodå, för en spottstyver kunde man beställa sin lunchmacka.

Efter att ha smakat mig igenom sortimentet med extralagrade ostar valde jag en rödgul ost som inte skivades utan snarare hyvlades i ordets rätta bemärkelse och sen lades som spröda spån på det välsmörade brödet. Ett par tomatskivor och några drag med pepparkvarnen fullbordade mästerverket. Att jag sen tvingades skölja ner alltsammans med en kall Heineken må vara förlåtet. Kanske den godaste mackan jag ätit.