Flaskläpp

Hustru och jag drog ner på stan förra söndan för att avnjuta en pilsner i sensommarvärmen. Provade först stället med kanske bästa utomhusmiljön. Det sket sig: ingen sort dög åt herrn. Efter två stängda hak var vi nästan tillbaka på ruta ett, fast på andra sidan gatan.

Jag gick in och beställde en standardtjeck på fat åt hustru medan jag kritiskt granskade öllistan. Fick bli en Wisby Pils på flaska. Ljus och torr fast väl blekt bett.

– Vill du ha glas till? frågade ärtan bakom disken.

– Så klart jag vill, har åldern inne, men tack ändå för komplimangen.

Jag har förstås noterat hur krogvalparna suttit och sett fräna ut kramande ölbuteljen som vore den en nappflaska. Ett typiskt exempel på hur man låter ett löjligt mode tumma på livets välbehag.

flaskläppar

Pilsner smakar bäst ur tunna ölglas. Och inte nåt fjäsande med upphällning försiktigt längs glassidan. Nä, häll rakt i med ordentlig fart utan att det skummar över. Upprepa ett par tre gånger. Då bildas en fin skumkrona och smaken utvecklar sig bäst medan kolsyrehalten når en behaglig nivå.

jever med text

Från början kolsyresvaga öl som vissa ale kan dock kräva lite varsammare hantering.

Men för att vara ärlig började även mitt pilsnerdrickande direkt ur flaskan – i avsaknad av glas. Minns tillbaka med välbehag. Jag var nog 11–12 år och var som vanligt med lantbrukarna, bröderna Johansson, ute på fälten på sydöstra Öland. Den här gången för att bärga hö. Eftermiddan var stekhet, tungorna hängde, solen brände. Det skulle dröja ytterligare nån timme innan en av systrarna skulle komma cyklande med kaffe och ”kakor” (öländska för bullar) och min läsk.

Någon kom på att det var tisdag, då bryggarbilen skulle komma. Titt på klockan: jag fick i blixtuppdrag att springa upp till landsvägen, en halv kilometer västerut. (På Öland är så gott som all läges- eller riktningsbeskrivning väderstrecksbaserad, höger och vänster finns knappt i vokabulären). Precis framme vid vägen dök bilen upp i söder. Ihärdigt vinkande fick jag stopp på ekipaget. Chaffisen fyllde min medhavda jutesäck med ett halvdussin pilsner och noterade vem som skulle debiteras; några pengar hade vi ju inte med oss på åkern.

bryggarlastbil1

Bryggarbil från en svunnen tid något före den yngre jernisåldern

Jag hade säkert redan tidigare smakat nån mun, men det här blev min första egna öl. Jag föll direkt – och på den vägen är det. Märket var ”Kalmare Nyckel”, en ljus pilsner klass IIA (2,8 vikt-% motsvarande dagens 3,5 vol-%).

Kalmare Nyckel pilsner

Även om bryggarbilen hade såväl lättöl som det då nya mellanölet, och starköl förstås fanns på systemet, var det ändå den enda öltypen som av hävd existerade i böndernas sinnevärld.

15 reaktioner till “Flaskläpp

  1. Jag tror att herrn och jag har ett och annat att prata om. Frågan är bara var och när det skulle passa bäst.

    1. Det är jag helt övertygad om. Över glas med därtill passande innehåll. Vid första bästa passande lägenhet tycker jag, men med tanke på min nuvarande olägenhet innebärande stora infektionsrisker är det osäkert när det kan bli. Jag kommer inte att dra sta några längre sträckor inom de närmaste månaderna. Men hör av dig om du får anledning att åka till Gävle. Annars avvaktar vi ett tag till jag törs och får tillfälle att besöka Eken.

  2. Jag kommer förresen ihåg en kompis på 80-talet som brukade kalla alkoholfritt öl för ”Spassbier” (alltså ung. ”skojöl”), och det var, om jag minns rätt, långt innan Jever lanserade sin ”Fun”.

  3. Ååååååå, jag kommer att tänka på Svagdricka! Så jäääädrans gott! Varför finns inte det? Men DU finns och du ska ha en jääääädrans stor kram! 🙂

    1. Svagdricka ja, den hörde ungdomen till. Särskilt på jular och när vi hälsade på släkten i Plintsberg. Men må den vila i sött och ljust minne bevarad, liksom messmöret. 🙂 Kram!

  4. ….”bröderna Johansson”…bjöd alltså dig på öl…11-12 år ung…det skulle ha varit i modern tid, då skulle facket ha kommit och hela kommunala maktapparaten, med Socialstyrelsen i släptåg! 🙂

        1. Just före avsegling, jungman Jernis tog hyra, kysste så mormor på kinden, så sjung hej och hå.

          (För övrigt har jag nog stavat fel. Vinet hette Cap Constantia, och båten Constantia.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s