Jan Gulligull

… inofficiell svensk mästarförfattare av ”pojkböcker”. Med den inledningen ska du inte tro att jag ogillar Jan Guillou:

• Självförtroende: mycket gott
• Självgod: understundom
• Pompös: tycker bara hans antagonister
• Intelligent: synnerligen
• Skrivjournalist: världsklass
• Pratjournalist: mycket bra
• Författare: utomordentlig

En av fördelarna, kanske den enda, förutom att bli frisk, med att ligga på sjukhus är att man får gott om tid att läsa böcker. Den här gången blev det ett par, bland annat JG:s senaste, hans självbiografi Ordets makt och vanmakt.

JG omslag
Alldeles oavsett vad man tycker om JG som ”pojkboks”-författare är det en högst läsvärd bok, även för ”tjejer”. Samtidigt som han berättar om sitt mycket innehållsrika yrkesverksamma liv ger boken ett gott stycke samtidshistoria (för yngre läsare delvis forntidshistoria), en historia som han personligen utan tvekan satt en viss prägel på. Mest samhällsomskakande var nog IB-affären som inleddes med en artikel i Folket i Bild/Kulturfront:

JG Fibban
Själv köpte jag med all sannolikhet just det här historiska numret, av många andra nummer. Idiotiskt nog rensade jag bort allt ”gammalt skräp” när mina föräldrar flyttade ut ur huset i Falun.
Ångrar mig bittert.

JG uppfyller alltså inte på något som helst vis gängse svensk klädsam helylleblygsamhet i sin självframställning, vilket han heller inte har anledning att göra, inte bara för att han är halvfransk. Å andra sidan visar han i boken också en sund och ärlig självkritik i flera målande beskrivningar av sina stora tavlor genom åren. Om JG sen sparat dom jättedödaste liken i garderoben är förstås omöjligt att veta.

Självfallet genomsyras boken av hans till synes mjuka men samtidigt gruvligt bitska ironi, ungefär av samma typ som finns i Hamilton-böckernas mycket underhållande och långa beskrivningar av samtidens politiska Sverige. Ibland skrattar man högt (ja, jag låg isolerad på ensamsal).

Därtill ger boken en god inblick i olika berättartekniker och hur man ska bygga upp dramaturgin för att fängsla läsaren. Ordets makt och vanmakt är helt enkelt en ”måste”-bok för alla med författardrömmar.

8 reaktioner till “Jan Gulligull

  1. Skall genast inhandlas när den kommer i Gagnefsmodell, d.v.s. pocketformat.

    På tal om IB så släppte killen de avslöjade som spion, jag tror han hette Gunnar Ekberg, i bokform sin syn på affären alldeles nyligen.

    1. Jodå, Gunnar Ekberg heter han. Jag har också sett han han skrivit nåt. Det kanske vore intressant att läsa, särskilt som en uppföljning till JG:s bok.

  2. å tänk den som hade tid att läsa en bok som inte har titeln; kirurgiboken eller invärtes medicin! Dessa böcker ligger då mitt nattduksbord nu för tiden varje kväll och lär då göra ett bra tag framöver!

    1. Du kanske i alla fall kan hitta nån spännande titel, i stil med boken ”Laster och brott” som var en bok i hållfasthetslära, skriven av en professor på Chalmers (förstås).

  3. Tack så mycket för tipset, och för en helt underbar blogg! Den är nu lagd under favoriter 🙂
    Ska försöka få tag i boken då den kommer att passa mig bra i och med att jag börjat med ” kreativt skrivande”

    1. Tackar! Ännu en läsare med god smak :-). Mycket välkommen Retstickan och lycka till med skrivandet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s