… från Rapport, fredagens upplaga. Flera inslag etsade sig in i Jernkontoret, av lite olika anledningar. Nummer ett:

Faktiskt har jag aldrig begripit mig på den utbredda hätskheten mot bonussystemet som sådant. Bonus är ju en typ av rörlig lön som läggs till den fasta delen. Inget fel i det så länge som bonusen baseras på faktiska prestationer, vilket det förstås varit inte så lite si och så med. Mycket bättre vore istället om politiker och opinion inriktade sig på dom fullständigt absurda totala jättechefslönenivåerna, inkluderande både fast och rörlig ersättning. Enligt min mening är det snarare näringslivsstratosfärens nepotism (”klappa-mig-på-axeln-så-klappar-jag-din”) än den så kallade bonuskulturen som leder käpprätt åt helvete.

Nummer två:

Ursäkta, men hur fan gör man för att strukturera upp något? Eller ner? För finns upp finns väl ner? Eller?

Nummer tre:

Hon, Madeleine Sjöstedt (FP), kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad, sa faktiskt ”… fritöser OCH dammsugare”. Inte för att det spelar så stor roll. Jag har nog levt i den naiva föreställningen att reliker (eller reptiler) från 70-talets så välmenande Socialstyrelsen dött ut, eller i alla fall funnit sin plats på hemmet. Fast omtanken går kanske i arv.

Nummer fyra:

All heder åt Skavlansgutten. Jag har faktiskt sett ett par program i förra omgången. Småpysigt lagom till helgen. Däremot begriper jag inte ur vilken näsduk Rapportredaktionen snutit fram nyhetsvärdet. Visst har jag tidigare sett att dom halvfuskat i gråzonen med programreklam för debattprogram. Men det här är gränslöst uselt; nån sorts självkritik inbillade jag att det fanns hos ”public service”. Kvällstidningsnivå – kräks på er!