Vilken härlig höstdag, särskilt förmiddan. Ena dottern med trekvartsbo kom och hälsade på. Vi fikade på framsidan i strålande sol med hög luft, hur småljuvligt som helst. Men plötsligt händer det – igen:
Nämenvafan! Jag gick och ställde mig på vågen. Innan jag påbörjade cytostatikabehandlingen strök jag kring en trivselvikt på ca 87 kg. Nu visade den digitala vågtavlan högst imponerande 95 kg! Pers. – det kan inte vara sant! Jo, det är precis vad det kunde. Upprepade försök misslyckades fullständigt att vederlägga den första invägningen till lätt ångvältervikt.
Är det månne sjukhusmaten? Knappast. Eftersom jag inte gärna vill äta sönderlagad fisk två gånger om dan har jag sagt till om laktovegetarisk kost. Den är helt ok, men inte just mer. Dessutom har husmor fått för sig att vegetarianer generellt är omåttligt förtjusta i ris. Må så vara, men inte jag som främst är uppfödd med potatis och makaroner. Fast såna kosthållningsbrister åtgärdas förstås lätt med knäckebröd.
Nä, det lutar allt åt att jag är utsatt för nån skum placebostudie. Istället för medicin droppar dom förstås i mig påsvis, dagar och nätter i ända, med en lösning av högraffinerat socker och kokosfett i sportdryck.
Jernis 
Hahaha, nämen vad ÄR det här för en stolmarodör! Nu får du ju GE dig! Du skyller på vikten, jag tror helt enkelt att det är dags att köpa nytt. Åldern, inte DIN, har tagit ut sin rätt helt enkelt. Ut och shoppa! I natt sover du, jag VET det. Kram Per Fekt! 🙂
Oj vad jag har sovit! 🙂
Du har nog rätt om möblerna, även om caféstolarna inte är särskilt gamla. Men utförda i ”balsa”-träd blir livslängden förstås bara några år. Dessutom bra läge att köpa såna grejer billigt nu, utan att bli trampad på fötter och armbågad.
ojoj! vart är sjukvården på väg? påsvis med högraffinerat socker och kokosfett i sportdryck!
Du visste väl att blodsockret och kolesterolet inte höjs på helgerna, bara vardagarna… 😉 haha!!
Tror nog man i alla fall får en stor bamse konjak i lördagspåsen. 🙂
Det är inte så att du inte kan röra dig så mycket? Jag har märkt att det är förödande att sitta still och försöker åtminstone ta mig ut på promenad varje dag. Trist att sitta sönder stolar hela tiden, men var glad om du mår bättre och strunta i vikten.
Hustru och jag brukar ta en daglig prommis. Men som det är nu kan jag inte varje dag. Är jag inlagd på sjukhuset är jag antingen isolerad i ett rum (vid infektion) eller får behandling. Visserligen går droppställningen på hjul, men att dra loss med den i korridoren lockar inte så värst. Hemma kräver jag dessutom periodvis (efter infektion) som längst sprinterdistans (korta häcken) till muggen.
Fast den här veckan har jag gått en hel del. I måndags t ex blev det sju–åtta kilometer.
Den största anledningen till viktökningen är nog den periodiska kortisonbehandlingen som gör mig superspeedad och ständigt omätt.
Men visst, vikten är alls inte viktigast. 🙂