Jernis på hal snö, 1

Mina första stapplande raketsteg i bloggosfären tog jag på Gyrots blogg. Förutom en massa svammel i otaliga kommentarer, då och nu, hann jag även med att gästblogga hos Gyrot vid tre (?) tillfällen innan jag ”startade eget”. För att låta alla i min belästa och kräsna publik komma i åtnjutande av hela mitt fina och såå viktiga författarskap kommer jag generöst att återutge dessa essäer och poem här på min egen blogg. Vi inleder med första delen av ett kåseri.

***

Jag, en dalkarl i mina bästa år, har aldrig varit i Sälen! Anledningarna är nog flera. “Bagarens barn”-syndromet är förstås en. Ett annat snarlikt skäl är att jag alltid klassat orten som något av en nollåttaenklav. Men det främsta skälet är bristande kemi, eller snarare fysik, mellan mig och utförsåkning.

För drygt 30 år sen, under en vintersemester, besökte ex-frun och jag tillsammans med ett kompispar Granberget vid Siljansnäs. Medan resten av gänget for utför valde jag att ränna plattför. Ja, ränna och ränna är väl att ta i. Trots förpliktigande efternamn är det inte riktigt min grej heller, men hellre det än att slå mig fullkomligt fördärvad i en slalombacke. Jo, hej du – skulle kunnat ha strypt spårläggaren, om jag haft fallenhet för sånt – trekilometersslingan avslutades med själva slalombacken! Där stod jag på toppen med mina löparskidor. Att dom var av rundslitet trä var heller inget att yvas över. Gruvli´-bävli´. Lappkast var inget alternativ, även om jag möjligen vid den tiden klarat av det rent tekniskt, så jag “kastade” mig föga oförväget ner för backen, praktiserande omvänd V-stil (och det här var långt före Boklövs succé i hoppbacken).

Jernis på hal snö bild 3

Janne Boklöv i V-stil

Än idag vet jag inte hur det gick till, men efter ett par smärre fall stod jag längst ner utan ett minsta lilla benbrott. Till och med skidor och stavar var i samma om ock mediokra skick som före “racet”.

Nu är, eller var, jag inte helt rudis på utförsåkning, bara nästan. Gick på skidskola när jag var liten för att, moderiktigt iförd marinblå anorak och mörkblå elastabyxor, lära mig ploga och åka på skrå. Men begåvad med förhållandevis centralt i händerna placerade tummar gick det som med allt annat praktiskt, dvs knappast alls. Med åren lärde jag mig i alla fall att ta mig utför på “riktiga” slalomskidor, till att börja med på morsans avlagda av tysk tidig efterkrigsmodell i hickoryutförande. Tunga som satan, men med stålkanter och bindning med låg fästpunkt. Därtill matchande bambustavar och passande pjäxor, ja kanske inte så bra till fötterna som till skidorna.

Jernis på hal snö bild 7.png

Toni Sailer i II-stil

4 reaktioner till “Jernis på hal snö, 1

  1. Vet du att ex-frun höll på att dö när hon såg dig, med löparskidor,komma ner för slalombacken 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s