Jag saknar många gamla fina ord som fått stryka på foten på grund av utrikiska influenser. Ett exempel är kalasbyxor: hur ofta hör du det nu för tiden? Men tack och lov består kalaspinglorna:
I dagens emanciperade samhälle finns förstås också kalaspinglare:
***
Det rockar inte fett direkt, vare sig man är ett stort eller litet svin, om ”husse” beter sig som en människa:
Läs gärna mera i dagens ledare i DN.
***
Ännu en lindströmare måhända kan roa:
Hemmansägare E. i Rättvik fyller 80 år. Dottern hans, som har plats i Stockholm, kommer dagen till ära hem för att uppvakta.
– Jag har den äran att gratulera, far, säger hon.
– Ock had’ du?
– Jo, jag säger, jag har den äran att gratulera.
– Jasså, haddu ä.
Jernis 
kalasbyxor…kallade vi för mummelbyxor, (håll i er nu)… därför att damerna visade läpparna i dom! 🙂
Aha! Innovativ användning: Borlängemaffians damsektion med ”rånarbyxor” över öronen.
Utrikiska influenser är ett otyg! De utarmar vårt vackra språk! Kalasbyxor är ett vackert ord som inger hopp om trevligheter. ”Leggings/tights”, vad säger det?
Nu ska du sova gott i natt, och som kvällsavslutning stryker jag dig lite försiktigt på foten. Kram! 🙂
Jag känner redan på vänster pektå, lite till höger, just bredvid blånageln – mhmm. Natti, och i morrn får jag med nitti åka hem i hundratio–hundratjugo 😀