Huruvida universum är ändligt eller oändligt har de lärda tvistat om sen tidens begynnelse, dvs sen bigbang. På den tiden var universum bara en skitliten prick, faktiskt helt utan utsträckning. Hänger ni med? Inte jag. Fast det har nåt med rumtidens nollpunkt att göra.
Men som så många gånger förr ser man inte träden för skogen. Svaret har ju funnits där, om inte alltid, så nästan sen urminnes tider:
Hustrus favoritost nådens år 1991 (se även Blandat bandat)
En kropp som saknar kanter eller avgränsningar måste per definition vara ändlös eller oändlig. Ostar så där i största allmänhet är förstås kroppar som utgör en delmängd av universum. Om så bara en endaste ost är kantfri, dvs oändlig, måste även universum vara detsamma. Hänger ni med? Det gör jag.
Visserligen har nobeldagen just överstökats och undankrökats, men redan nu är det dags att börja klura på nästa års pristagare. Fram till dags dato har endast fredspriset kunna tillfalla organisationer. Icke förty rekommenderar Jernis en ändring av den mossiga regeln eller åtminstone ett undantag för 2010 års fysikpris … OCH DEN NOMINERADE ÄR:
Jernis 
Nobelmiddagen har ägt rum, i tid, och det har som redaktörn mycket riktigt påpekat, krökats. Den så kallade rum-tid-krökningen.
En innovativ tolkning må jag säga. Och det svarta hålet är där all sprit rinner in? Tror att jag ska nominera Gyrot också.
Jag tänkte säga att då är sömlösa BH:ar (eller ännu hellre trosor) också ändlösa (ändlösa trosor är sådana som inte är i användning…), men det är inte riktigt samma sak, väl?
Här tycker jag vi håller oss till betydelsen stjärtlösa. I analogi med ärmlösa tröjor kan man dessutom tänka sig andlösa trosor, eller hur?
Kavli´s mjukost är väl också kantfri? 🙂
Samma fysikaliska fenomen fast i flytande fas. Dom får väl dela på priset.
Andlösa trosor var ett vackert uttryck.
Javisst, och jag väntar fortfarande på en reaktion från svåger d ä. 😉
Rymden finns inte och saknar utsträckning. Något som inte finns saknar egenskaper, till exempel utsträckning. Det som finns är energi i olika former – vi har olika namn på den, ibland materia, ibland strålning, ibland något annat och allt ihop kallas ibland universum eller kosmos. Fysikern Lee Smolin skriver i sin bok ”Tre vägar till kvantgravitation”:
”Rummet har … ingen mening oberoende av förhållanden mellan verkliga ting i världen. Rummet är inte en scen som kan vara antingen full eller tom, där tingen gör entré eller sorti. Rummet är ingenting i frånvaro av de föremål som existerar; det är bara en aspekt av relationer mellan föremål. Rummet är alltså ungefär som en sats. Det är löjligt att tala om en sats utan ord. Varje sats har en grammatisk struktur som definieras ur relationerna mellan orden, relationer som subjekt-objekt eller adjektiv-substantiv. Om vi tar bort alla ord får vi inte kvar en tom sats, vi får inte kvar någonting. Dessutom finns det många olika grammatiska strukturer som tillgodoser olika ordföljder och skilda relationer mellan orden. Det finns inget sådant som en absolut satsstruktur som gäller för alla satser oberoende av de enskilda orden och deras innebörd.
Universums geometri är mycket lik den grammatiska strukturen i en sats. Liksom en sats inte har någon annan struktur eller existens än relationerna mellan orden, har rummet ingen annan existens än relationerna mellan föremålen i universum. Om man ändrar en sats genom att plocka bort vissa ord eller ändra ordföljden, ändras den grammatiska strukturen. På motsvarande sätt ändras rummets geometri när föremålen i universum ändrar sina relationer till varandra.”
Rummets geometri skapas av föremålen. Dessa gör rummet till en ”diskret” företeelse, dvs ljus och annat som färdas genom det gör det i steg, extremt små steg, inte kontinuerligt och steglöst.
Onekligen intressant. Frågan – låt vara en smula akademisk – kvarstår dock huruvida rummet låter sig definieras av en kantfri (om än mager) ost.