Nu tänker jag bli lite kulturell igen. Men var lugn, det handlar inte om några excesser. Under gymnasietiden stod intrycken på kö, från nutidens forntid till dåtidens samtid. Vad gäller den yngre forntiden blev jag väldigt förtjust i Albert Engström, så till den grad att jag vid fullbordad studentexamen av mina föräldrar förlänades åtta böcker med hans illustrerade noveller och tre med skämtteckningar.
Albert var inte bara samtida utan även polare med många andra av den tidens storheter, f’låt ikoner som Gustaf Fröding, Verner von Heidenstam, Carl Larsson, Bruno Liljefors och Anders Zorn:
T v: Unge Albert på 1890-talet (så där 25 bast). T h: Fröding främst, Heidenstam och så Albert i bakgrunden. Notera, njäe förresten, gör helst inte det, Frödings långt framskridna, för att inte säga överskridna grossess (typ 12:e–13:e månaden).
Kul ur min AE-samling:
Fotnot: karbunkel är en böld eller en röd ädelsten, här tippar jag etta.
—
Jernis 
Ojoj, 11 st böcker av min namne, du är snart mera Engströmare än en själv. Tycker man själv mest börjar likna Frödingsgubben av rondören att dömma….den egna alltså! 🙂
Och som du antyder begränsar sig uttrycket av engströmmania inte till dom elva. 😉
Rondör är ett vackert ord för buksmällfet.
….eller pondus! 🙂