I desperation över att hitta bloggmaterial har jag till sist fallit till föga för kvällstidningarna. Det känns egentligen inte alls bra, ungefär som tivolits vinst varje gång – kvantitet framför kvalitet.

Hur som helst, Aftonbladet kan berätta:

Här känner jag mig förvisso träffad, i kraft av att vara både kattägare och välutbildad (ursäkta att jag därmed bryter mot till minstingens hälften av De tio Jantes bud). Men varför jag därmed skulle rubriceras som bättre människa, så där helt generellt, alltså inte i matte eller nåt sånt, övergår trots allt mitt bildade förstånd.

Hundägare har jag aldrig varit, och ska därför vara försiktig med jämförelser. Å andra sidan har jag, om sanningen ska fram, heller aldrig varit kattägare, utan enbart fast kattegendom. Och däri ligger skillnaden och utmaningen att ha en katt i familjen, att självbedrägligt lyckas upprätthålla åtminstone den symboliska makten, som en konstitutionell knug. Ordet tamkatt borde för övrigt plockas ur ordböckerna, eller i alla fall omdefinieras vad gäller vem som blir tämjd.

—

Mera ur samma blaska:

Huruvida ynglingarna i fråga är hund- eller kattägare framgår inte, bara att dom är tappade bakom en vagn. Se där ett ytterligare argument för att höja körkortsåldern för män. Frågan är bara om den borde läggas något under eller över pensionsåldern.