Förhållandevis svamligt

Har du också tänkt på att nu för tiden måste man som god medborgare, medarbetare, medmänniska etc jämt och ständigt förhålla sig till än det ena, än det andra? Ja, det kan vara till precis vad fan som helst. Men viktigt är det, och fint, inget får ignoreras.

Sånt där fanns inte när jag var liten, så lite villrådig är man ju. Undrar om dagens skolbarn får lära sig att förhålla sig? Ja menar, så där i största allmänhet.

Men jag har i alla fall fattat att det ibland kan räcka med att ha en åsikt om något för att därmed förhålla sig till detsamma. Då blir det lätt. Enligt min mening angår det inte mig ett smack, så har man simsalabim förhållit sig som det anstår varje god medborgare.

”Svammelman gör så gott han kan …”

Apropå medborgare, medarbetare och medmänniska. Hur ska man tolka deras skenbara motsatser? Motborgare lutar starkt åt anarkisthållet medan motarbetare är uppenbart. Däremot är motmänniska lite mer odefinierat, men skulle exempelvis kunna innefatta grannen eller chefen.

Hmm, det slår mig. Visst måste väl lagkamrat(er) kunna kallas medståndare?

6 reaktioner till “Förhållandevis svamligt

  1. Min sambo har länge hävdat att han bara har mottrafikanter ute på vägarna. Förresten borde då motsatsen till motsats bli medsats?

    1. Aha, och frånvarande kallar du istället för därvarande, eller? 😉

      (Härvarande finns som redan etablerat ord, men då i betydelsen lokal, här boende.)

    1. ”Det var Lundin och jag. Och Harald Blom var med. …” 🙂

      Borg, borgare, borgast, hur går det ihop? Är en borgare borgare än borgaste Borg?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s