Jernis har ju här i bloggen nyligen behandlat utveckling och framtidsscenarior för fotboll och fri idrott. Just nu pågår Tour de France och vad passar då inte bättre än att komma med banbrytande förslag för cykelsporten, inom vilken – i likhet med simningen – det hänt nada det senaste seklet. Okej, en viss teknikutveckling har skett, men grenarna är fortfarande i grunden desamma och har med tiden murknat oroväckande.

Varför inte snegla på den innovativa skidåkningen som bland annat snott idén med Tour de Ski från just cyklingen. Snott är också skiatlonkonceptet och här är det läge för cykelsporten att göra detsamma. Men till skillnad mot skidåkningen bör man i cyatlon över 2 × 450 km börja med fri stil. Där skulle dom flesta förstås välja värsta cykelräsern i kolnanofiberkompositutförande och 128k-växlat digitalt Shimano-nav med planetväxel av tyngdlös interstellär superduperlegering samt friktionsfri biomemetisk hokuspokusbeläggning.

I antik stil som följer gäller lämpligen obligatoriskt enväxlad damsnurra med ballongdäck med dubbel pyspunka och sönderrostad, minst två gånger per kilometer hoppande kedja.

Vidare bör man självklart kopiera skidåkningens kopiöst populära sprint fast likväl i klassiskt cykeltävlingsformat, dvs som etapplopp. Motsvarigheterna till ”de tre stora”, Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España, ger liksom sig självt: Giro di San Marino, Tour de Monaco och Vuelta a Andorra.

San Marino