Häromdan damp det ner ett överraskande mäjl från min tidigare arbetsgivare Högskolan i Gävle (formellt även nuvarande då jag är tjänstledig):

Har inte tänkt på det förut, men arketypen ”den nitiske byråkraten” har naturligtvis sitt psykologiska ursprung i den starka åstundan till en medalj, om än hos vissa med viss reservation:

Hursomhelst, hur man har kommit fram till 30 år för Jernis i rikets tjänst vet jag inte, men imponerande är det. Trodde nog att det på sin höjd var SÄPO som hade den övergripande kollen på att jag exempelvis har slavat som kursassistent på halvtid djupt nere i Fysikums källarlablokaler i Uppsala i slutet på 70- och början av 80-talet för att försörja den då växande familjen.

I december kommer jag att under vederbörligt högtidliga former föräras utmärkelsen av rektor. Förutom den stora äran utdelas alltså 1) en medalj eller, om jag hellre så önskar, 2) en klocka, 3) en skål eller 4) en annan skål.

Knepigt val. Därför får ni, såväl trogna som otrogna läsare, möjligheten att lägga era röster på vad jag ska välja. Hustru har, trots sedvanlig rådande rösthemlighet, avslöjat att hon tänker rösta på linje 1, dvs medalj. En skål tar bara plats i skåpet och samlar damm och klocka har jag ju redan i mobilen medan en medalj kan jag ha till både vardag och fest, menar hon. Må så vara. Medaljen skulle i alla fall göra sig bra på min stiliga lekamen, ungefär som piercing, fast kanske inte i näsan. Som tatuering skulle den förstås vara ännu coolare, men det finns av någon outgrundlig anledning inte som alternativ.

Innan du går vidare till omröstningen, studera som vägledning följande valaffischer noggrant:

Rösta här: