Det sägs att valet står för dörren – månne för att vakta så att ingen jäkel smiter in till sofflocket? Mycket skattesänkningar och andra fläsksvålar blir det. Jag är förvisso ingen nationalekonom, men som lekman kan man ändå fundera, exempelvis över de i debatten förekommande omskrivningarna ”den närande sektorn” och ”den tärande sektorn” för privat företagande respektive offentlig verksamhet.

Skulle ett sjukhus eller skola som privatiserades helt plötsligt övergå till den närande sektorn? Nja, ändå inte, kanske nån tycker. Men om sjukhuset eller skolan dessutom finansierades helt av patientavgifter och privata försäkringar eller av elevavgifter och försäljning av läsk, godis och dataspel? Javisst, då skulle Inälvsdalens Kirurgi AB och Kommanditbolaget Lär-dig-veta-hut uppenbarligen vara som vilka andra enskilda tjänsteföretag som helst (förutom att angelägenhetsgraden för tjänsterna må skilja sig).

Skolfoto av utbildningsmagister Björklund vid KB Lär-dig-veta-hut.

Slutsatsen tycks bli, att avgörande för sektorstillhörigheten är inte vilka tjänster/varor som produceras utan i vems regi det görs och möjligen också på vilket sätt de finansieras och avropas. Tycker du det låter rimligt? Inte jag heller. Felet är utgångspunkten. Det finns ingen i sammanhanget tärande sektor, det är rent högernys. (Att det likväl finns gott om mänskliga verksamheter som är tärande, fast på klimat och ekosystem är en annan, betydligt allvarligare femma.)

Alla varor och tjänster som efterfrågas och produceras i en ekonomi samspelar så att ”hjulen snurrar” och bidrar i bästa fall till ett välmående samhälle i en dito miljö, oavsett bakomliggande ägande- och finansieringsformer. Att vissa verksamheter sker effektivast i privat regi medan andra bör bedrivas offentligt är en annan sak varom de valde må tvista. Att vissa funktioner är viktigare, såsom läppförstoring, medan andra är av mer perifer art, såsom höftledsoperationer, är än en annan sak.