Det började på vägen ner till Öland, i Söderköping närmare bestämt. Alla varningslampor tändes som vid frispel på ett flipperspel, fast med fast sken. Mobilen till verkstan. Efter ytterligare ett par samtal och halvannan timme kom bärgaren från Norrköping:
Väl tillbaka i östgötametropolen kunde vi medelst hyrbil återträda en lång dags färd mot öländsk sensommarkväll: jopp hej di hej di hej da, jopp hej di, jopp hej da . . .
På tillbakavägen hämtade vi bilen på Toyota, olagad – ”det måste vara nåt elektroniskt” – men med garantier om att det var lugnt att köra hem till Gävle för omedelbar vård hos den lokale reparatören. I dag görs det tredje och slutliga(?) för- och besöket på hemmaverkstan. Knepiga fel det där. När jag körde dit i morse strök jag ömt Gunnar X medurs över ratten:
– Nu blir det säkert bra ska du se. Du behöver inte vara rädd för farbror bildoktorn och husse kommer och hämtar dig i eftermiddag.
Jernis 
Även om jag inte är den bäste, så hände samma fenomen mig i våras vid besök i X-län, också med en röd bil. Det är kanske det som är felet….vi lackerar om bilarna, så blir det säkert bättre. 🙂
Inte jag heller, för det var knappast det bakom ratten jag syftade på. 😉
Aha….var det så du tänkte… 🙂
Dessvärre visade det sig att ingreppet är så komplicerat att Gunnar blir inlagd över helgen. Ingen besökstid har dom heller :-(. Under tiden får vi gosa med lånebilen Omar.