Vissa simmare, till exempel den explosive Stefan Nystrand, är vassare på kort bana medan andra, såsom Anders Holmertz, är specialister på lång bana. Precis som Nystrand föredrar jag själv den korta 25-metersbanan. Inte så att jag är särskilt explosiv utan snarare för att den erbjuder minst risk att drunkna, för trots idogt nötande på simskolebänken har jag aldrig lyckats skaffa simkort (förutom det som sitter i mobilen).
Nystrand – Holmertz – Jernis
Om jag är en usel simmare så är farsan än sämre. Men fiska ska han, liksom min farfar skulle när han drunknade i Orsasjön långt innan jag föddes. Det handlar med andra ord om en genetiskt betingad defekt – avsaknad av simhud mellan tårna – i rakt nedstigande led.
Visst är det underligt att det heter simma på svenska medan det på norska och danska heter svømme, på engelska swim, på tyska schwimmen, på holländska zwemmen och på afrikaans swem. Att förflytta sig i vatten medelst vissa kroppsrörelser har därför på svenska högst troligt nån gång i tiden benämnts svimma. När betydelseförändringen inträffade är svårt att säga, men det torde stå utom allt tvivel, att djupt involverad i det skedda är någon av mina förfäder, antagligen samma person som är upphovet till metaforen ”agera sänke”.
Tur vi slipper prata och skriva arameiska, där heter det ուշաթափություն, när du talar om att du ska gå att simma. 🙂
Tur för oss andra, du verkar ju vara fena på språket. 🙂
Vi simmar alla i samma båt!
🙂 Ja, och det gäller att simma still i båten, och på stället simma, ja det är jag bra på, innan jag sjunker.
Hahaha, nu fick du till det! Så till den milda grad att jag nästan svimmar där jag simmar i mitt utskrattade snor. 🙂
Fast i ärlighetens namn skrattar jag allra mest åt din söta kissesnork!
Kram påre Per! 🙂
Kärt barn … men ”kissesnork” var då nåt nytt! Kramis! 🙂