Fortsättning från Londonspecial 1

Ett annat vattenhål vi frekventerade var The Swan på Bayswater Road, synnerligen väl placerat halvvägs mellan hotellet och butiks- och restaurangkvarteren i city.

The Swan – en pub med mörka anor

En kväll vid den sedvanliga vätskekontrollen på hemvägen satt en man bredvid oss och pratade i pubens telefon. Plötsligt tog han luren från mun och frågade mig:

– What’s the name of this pub?

– The Swan, svarade jag världsvant på min bästa skolengelska.

– Yees, sa mannen och tittade frågande på mig.

– Öh . . . The Swan, upprepade jag.

– Right,  t h e  n a m e  o f  t h i s  p l a c e  i s? frågade mannen igen aningen irriterad.

– Well, The Swan, försökte jag oförväget än en gång.

– YEEES,  T H I S  O N E, THIS VERY FUCKIN’ PUB?

– Öhhhhh, the big white bird you know, klämde jag förbryllat fram, sträckte på halsen och flaxade med armarna.

– Aha, The Swan, sa mannen med ett generat leende och knackade i bardisken, this one is The Swan!

Vem den telefonerande mannen var är inte känt men den som garvade i luren i andra änden var faktiskt ingen mindre än hr popartisten och dito legenden Paul McCartney, numera Sir Paul.

Elva år senare, 1990, kom Paul McCartney nämligen med sitt album ”Tripping the Live Fantastic”. Ett av spåren på albumet är ”This One”:

Hängde du med? Refrängen går annars:

If I never did it, I was only waiting
for a better moment that didn’t come.
There never could be a better moment
than this one, this one.

The swan is gliding above the ocean,
a god is riding upon his back,
how calm the water and bright the rainbow
fade this one to black.

Trots intensiv brevväxling mellan Jernis och Sir Pauls respektive stjärnadvokater har ännu inte en uppgörelse nåtts om en delning av royaltyn från låten. Även med en så liten andel som tio procent minus advokatarvode räknar jag med ett tryggat pensionärsliv med livets nödtorft på spanska solkusten.

***