Jag tycker inte om skräckupplevelser. Vem gör det, undrar du. Många faktiskt, så länge det inte sker i verkligheten, utan på film eller i bok. Men inte Jernis. Inte bara inte tycker om, utan att det är rent fruktansvärt. Jag lider nog av fobofobi.
Fobofobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har det, vad rysligt det skulle vara. Blotta tanken får mig att skälva av skräck. Hmm … då lider jag nog också av fobofobifobi.
Fobofobifobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har det, vad rysligt det skulle vara. Blotta tanken får mig att skälva av skräck. Hmm … då lider jag nog också av fobofobifobifobi.
Fobofobifobifobi låter ju väldigt otäckt i sig, uschiamej. Tänk om jag har … … …
I I I I I I I I I I I I E H H H !!!
Jernis 
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Som Pär Lagerkvist ju skrev i ett blogginlägg på 20-talet.
Han gillade nog inte heller fobier något vidare …
Dock hade han inte en uns av humor, stackarn.
Blogginlägg :-), som Bergman sen filmatiserade, i 44 å-rullar.
Filmer och böcker skrämmer mig inte, jag är för mycket realist för det. Däremot ängslas jag ständigt över verkliga(inbillade?) händelser. Att dräneringen behöver göras om, att maten inte räcker till alla, att jag inte ska hinna i tid, att…att…
Jag älskar Skriet, men eftersom du är den du är sänder jag Munchs Kyss till dig! :-*
😉 😉 😉