Egen namnskylt

Ingen har väl undgått de bruna ”lokaliseringsmärkena för turistiskt intressanta mål med mera” som står här och där, inte bara efter svenska vägar. En grupp sådana märken är ”världsarv”, exempelvis vid Falu gruva. Sen 2000 är ”Södra Ölands odlingslandskap” också klassat som världsarv, vilket en hel del skyltar upplyser om. Fast längs den en mil långa sträckan över Stora Alvaret, som ingår i världsarvsområdet, finns bara en brun liten skylt på ett ställe där en av många stigar korsar landsvägen:

Till Transportstyrelsens försvar kan sägas att det väl inte är helt lätt att skylta en så stor yta på ett bra sätt, men frågan är om skylten inte förvirrar mer än upplyser.

Sommaren 2005 åkte Hustru och jag som vanligt ner till stugan för att fira semester och dessutom just det året min 50-årsdag ett par dar senare med släkt och vänner. En liten bit bortom Alvar-skylten, vid nästa stig, upptäckte vi en ny skylt:

– Titta där, sa jag, nu har det slagit komplett slint i nåt byråkrathuvud.

Efter ytterligare ett par kilometer dyker så nästa skylt upp, och strax efter ännu en:

– Det här kan inte vara sant, måste vara nån som behagar skämta aprilo – i juli – men med vem?

Väl framme vid stugan fanns en fjärde ny skylt! Jag hade väl så smått börjat ana ugglor bland måsarna men först då föll polletten ner:

Ha ha! Det var förstås storebrorsan som varit framme. Vi är olika på dom flesta sätt men inte vad gäller lek med språket. Men det räckte inte med det. Nere vid Skärlövs hamn hade han också skyltat, i precis samma upplysande anda:

När jag vaknade på själva födelsedagen för att sätta mig med temuggen vid den nya uteplatsen (som också var en present) väntade en sista skyltöverraskning:

En likadan hade bror slagit ner vid stora landsvägen. En hel del bilister fattade galoppen och tutade. Skyltarna var kanske den allra bästa födelseklappen, och i särklass den mest originella.

OBS: Fler Ölandskort från bloggen finns samlade i galleriet Bilder från södra Öland.

17 reaktioner till “Egen namnskylt

  1. Fanns det ingen björn?

    Försööööker se vartnånstans du håller till på ön, men det är ju en massa bruna skyltar i vägen på bilderna 😉

    1. Ingen björn, men älg. När jag gick i lågstadiet på yngre järnåldern högläste fröken varje lördag ur en bok om en stenåldersman som hette Älg.

      Kolla gärna på mina Ölandsfoton längre bak i bloggen, utan bruna skyltar. 🙂

      1. Hm…jag hittade dom inte igår, få se om dom finns där idag då 😉

        Brukar också vara på den där ön ibland 🙂

  2. Hahaha, vilket grymt bra påhitt! 🙂
    Kom osökt(!) att tänka på min egen 50-årsdag. Hade avsagt mig all uppvaktning och tillfrågades av arbetskamrater veckan innan vad jag skulle göra/vart jag skulle resa osv. Jag log hemlighetsfullt som svar.
    När den stora dagen kom gick jag som vanligt till jobbet och endast två personer (av drygt hundra) undrade vad jag gjorde där! Resten av församlingen hejade bara och betedde sig precis som vanligt hela veckan.
    Men veckan DÄRPÅ flockades alla runt mig och ville veta hur jag haft det och vad jag gjort.
    Vad säger det om mig/dem?
    Kram påre Per! 🙂

    1. 1. Dom hade tagit fel på dag.

      X. Dom har respekt för dig.

      2. Dom hade inte ens sett att du var på jobbet.

      Tippar krysch, garderar med tvåa. 😉

      Lillördagskram! 🙂

  3. Helst med en lyxig fika på Café Mejeriet (Vickleby) eller på en blåsig strand på östsidan eller gräsgårds hamn eller trollskogen i norr eller vid brasan en regnig sommarkväll. Brasan finns då i ett hus i Stora Frö .-)

    1. 🙂 Stora och Lilla Frö är fina byar. Blåsig strand håller vi oss med i Skärlöv, nån mil norr om Gräsgård.

      1. Har säkert varit i Skärlöv…vi har åkt på varenda liten väg på ön tror jag…Resmo till Stenåsa och sen: söder eller norrut? Gillar östsidan mycket…men för ett par år sen undrade äldsta sonen: VEM vill bo här? Det finns ju bara traktorer!!

    1. För övriga läsare: det är alltså Maria som slöjdat den fina adventsstaken som sen 20 år tillbaka förtjänstfullt tjänat som ljusspridare i decembermörkret. Att jag svär vid ljusmonteringen hör också till traditionen. 😉

  4. Lilla Traktorn påminner om svärfars historier från hans barndoms somrar i Äleklinta. Men då var det hästar som drog 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s