Har du också tänkt på vilket förbannat liv det är bland publiken så fort skidskyttet flyttar söderut? Är det inte tutor så är det dessa jävla träskramlor:

Vad är det för fel på Heja Deutschland, frische Gemütslage, das ist es was sehr wirkungsvoll ist – heja, heja, heja! ? … … Okej då, men för det behöver dom väl inte väsnas så orimligt högt med instrumenten.

Fast värst är ändå den tyska schlagermusiken som väller ut genom högtalarna och som får Lotta Engbergs dängor att framstå som ett under av god musikalisk smak. Man får vara evigt tacksam att andra världskriget slutade som det gjorde.

Det första örlogsbesöket i Göteborg efter kriget ägde rum den 12–16 oktober 1946. Det var detta besök som inspirerade Lasse Dahlqvist att skriva sin välkända ”Engelska flottan har siktats vid Vinga, oh boy, oh boy, oh boy”. Fartygen var kryssaren Birmingham och jagarna Orwell och Offa. Jagarna lade till vid Packhuskajen medan kryssaren förtöjdes vid bojar utanför Skeppsbrokajen, där den kunde beskådas av flanerande göteborgare (källa: Vårt Göteborg):

*

Föreställ dig att de allierade istället hade torskat:

Jo, tyska flottan har siktats vid Vinga, ach Junge, ach Junge, ach Junge.
Tusen små Seemänner som vi ska’ betvinga, ach Junge, ach Junge, ach Junge.
Då ska’ vi fröjda på Liseberg med Heinrich, Wolfgang och Dietmar,
dom sätter alltid en särskild färg och språket ja de’ klarar dom.
Tänk att få segla i tysk konvoj, ach Junge, ach Junge, ach Junge.

Fan vet om detta ens hade varit teoretiskt möjligt att tonsätta.