Det är då för väl att P1 finns, precis som det alltid funnits sedan tidernas begynnelse, ja antagligen före dess. Där står kanalen liksom en trygg radiofyr, städse tillstädes att visa den vilsne programkonsumenten vägen i dagens allt högmäldare mediebrus. Bara att få göra morgongymnastiken 06.45 till Vid dagens början eller 06.50 till Tankar för dagen och därefter åka till jobbet 08.05 med Kropp & själ i Blaupunkten är en ren ynnest. Redan 09.03 stundar så härliga Konflikt. 11.03 är det dags att mysa till Pilgrimsresan, den inre vandringen.

Dagens höjdpunkt är givetvis vid 12.00 och Tolvslaget med dagens dikt tätt följt 12.07 av alltid lika spännande Meddelandetid. 14.03 sänds Människor och tro och 17.03 Filosofiska rummet, två favoriter som bara inte får missas. Däremellan sitter det vederkvickande samhällsmagasinet Tendens som gjutet. På kvällskvisten roar exempelvis 20.03 Radiopsykologen. Klockan 21.45 är det hög tid att varva ner med Vid dagens slut, vilket emellertid inte hindrar att 23.30 njuta av reprisen av Tendens.

Men riktigt som förr är det ändå inte, för visst saknar man Valutabankernas marknadsnoteringar och Vår grundade mening samtidigt som vissa nya, alldeles för glättiga inslag tillkommit. Då menar jag inte Radiosporten som definitivt inte har i P1 att göra, utan förskräckliga program som Stil och Publicerat. För att återställa ordningen hoppas jag verkligen att Sveriges Radio anställer en kanalchef med rätt attityd. Lars Norén vore en dröm att bedja om. Tänk att dagligen kunna få undfägnas programtitlar som I nöd & olust, De miserabla, Friktion – relationsproblem för alla, Suck & stön, Pest & pina, Ve & fasa och Nedslag i Jämmerdalen.