Jag hittade en intressant artikel i DN:s nätupplaga:

En framstående matematiker har sagt att mänsklighetens största brist är vår oförmåga att förstå den exponentiella funktionen. Det kan illustreras med tankeexperimentet ”Den omöjliga hamstern”. Från födelsen till puberteten dubblerar en hamster sin vikt varje vecka. Om den inte slutade att växa vid sin mognadsålder skulle hamstern på sin ettårsdag väga nio miljarder ton och vara kapabel att sluka världens samlade årsproduktion av majs på en enda dag, utan att bli mätt.

Det påminner en hel del om historien om kungen, mannen, schackspelet och riskornen.

Sedan 1950 har världsekonomin femdubblats. Om den fortsätter att växa i samma takt, ifall det vore möjligt, skulle den vara 80 gånger större år 2100 än 1950.

Kan vi dra några paralleller? Eller snarare, vill vi dra några paralleller?

Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt, finns på svenska (Ordfront). Annars finns den gratis på nätet på engelska: Prosperity without growth? Jag har inte läst den, men det ska jag definitivt göra.

Jag kommer att tänka på Marit Paulsens kritik mot den ekologiska odlingen och hennes förfäktande att vi människor måste odla med handelsgödsel och bekämpningsmedel för att föda världen, och att det därmed också är fel att konsumera ekologiskt. Vi som vill det är ”lurade”, har tänkt galet.

Med nuvarande konsumism och födelsetal skulle den strategi Marit Paulsen förespråkar ändå bara innebära en fördröjning innan maten tar slut, att skjuta på födokatastrofen en smula och samtidigt fortsätta att utarma jorden, att utplåna andra arter, att utvidga våra fotavtryck. Problemet med exponentiell tillväxt gäller inte bara de ekonomiska talen utan i lika hög grad födelsetalen. Det är bara att inse att antalet människor inte kan tillåtas öka i all oändlighet. Så hur vore det att istället arbeta för ett systemskifte för en hållbar värld med hållbara födelsetal? Jag undrar vem som tänkt fel.

Bli en Alfred!