Tänk att sitta i flera år och klia sig i skallen … … och till slut komma fram till att man inte kommer ihåg ett förbannat nå. En prestation i sig som är väl värt en bok. Fast å andra sidan bör man, åtminstone vi som kan, lägga på minnet att hon nu kanske inte minns att hon försökt minnas eller ens minsann inte minns att hon inte minns det minsta. Här pratar vi inte minneslucka, snarare minnesportal.
Trevlig läsning som vanligt. Har äntligen tagit itu med min egen blogg.
Tack! Härligt! 🙂
Den gode Deborah har dessutom lyckats med det utseendemässiga konststycket att gå från ung till väldigt gammal och sedan tillbaka till bara gammal. Hon var på något sätt lillgammal mitt i.
Men så är hon också den nya sångerskan i det populära dansbandet Botox.
Debbie Harry är alltså inte aktuell för Nobelpriset i litteratur? Eller har jag övertolkat det hela?
Inte direkt. Icke förty ger hon klart lägre odds hos engelska bokmakare än Björn Ranelid.