Normalt regnar det visst både mycket och gärna på Azorerna. Men se det gjorde det inte förra veckan när vi var där. Däremot var det kyligt, mestadels mulet och generöst med snålblåst. Skönt att komma hem till sommarvärmen. Men oskapligt vackert var det på São Miguel, den största av de nio azoriska öarna:

Azorerna tillhör Portugal men har ett visst självstyre, precis som Madeira. Det geografiska namnet lär komma av att upptäckarna trodde sig se en massa segelflygande glador – azores på portugisiska. Senare visade det sig dock vara frågan om ormvråkar satta på specialdiet; ormar förekommer inte på öarna. Men namnet iddes man inte ändra. Däremot är det en ormvråk på den azoriska flaggan. Jahapp.

Ett besök rekommenderas starkt, men kanske lite senare på året. Mycket god mat, särskilt av havets håvor. Glöm inte heller att smaka på de fantastiska långlagrade ostarna. Tungan går i spinn.

Visst är det märkligt att alla hotellstäderskor världen över, därvidlag utgör Azorerna inget undantag, tycks ha gått samma populära sängbäddningskurs som sedan urminnes tider meddelats på Dalregementet. Det är ju för fan som att krypa ner i ett glasögonfodral:

Man blir rik på nya erfarenheter och upplevelser vid utlandsresor. I hotellets hiss erfor jag till exempel att Peter Jidhe lämnat TV4, saknad av ingen, för att istället ägna sig åt hisskyltsmakeri, dessvärre: