Besynnerliga eller fåniga namn på folk är en outsinlig källa till glädje, i synnerhet skadeglädje. Här i bloggen har jag vid flera tillfällen behandlat idrottens frikostiga bidrag till den allmänna muntrationen, se Namnskick, Namntavlor och Rackarökare.
Ett par USamerikanska bridgespelare bär de stolta efternamnen Lall respektive Strul. Även mer eller mindre konstruerade namn kan roa, såsom klassiska Per Vers och Inge Vidare liksom engelskans Justin Case, eller varför inte Justin Beaver.
En särskild klass av egna namn är så kallade aptonymer, personnamn som kan förknippas med personernas yrken eller andra verksamheter. Här finner vi exempelvis Saida Engström – avdelningschef vid Svensk kärnbränslehantering, SKB, som utreder slutförvar av kärnbränsle, meteorologen Lisa Frost, stavhopparen Sandra Ribba, Björn Sprängare – ordförande i LKAB, Radiosportens Robert Tennisberg och Nordbankens chefekonom Annika Winsth.
Dietisten Lina Gebäck, den käcka flickan som plingar på med en matkasse, har jag också nyligen bloggat om, liksom den med flygplans- och trädkapning pysslande, militanta grenen PRO(r)
vars chefsideolog har visat sig bära det poetiskt klingande namnet Torgny Buske – vilket osökt erinrar mig om tidigare busk-och-Busch-klipp:
Icke desto mindre har vi som ohotad etta för 129:e veckan i rad på aptonymernas Billboardlista den rikt begåvade brittiska ”sidan 3-flickan” och ”glamor”-modellen
***
Bidrag från bloggläsekretsen till den ymniga namnfloran mottages tacksamt!
Känner att jag måste suga lite mer på detta. Frågan alltså.
Hahaha, jag suger på Lussan …snart kommer vi…på nåt!
Måndagheladagenkram påre Per! 🙂
Ja sug på den ni, flickor! Jag väntar med spänning och tillförsikt. 😉
Nänujäklarärdetdagsattgåochläggasigkram Barbro o Lussan! 🙂
Misslyckades med att lokalisera en lista fabricerad på en tidigare arbetsplats. Återkommer kanske med några höjdpunkter från den. Och genren kan man ju säga inte är direkt fel, för att ibland blir det ju just det.
Direkt rätt. Listan verkar högintressant, jobba vidare! 🙂
Fröken Sugden kör med den gamla luringen (aningen mer frikostig måhända) som Rodney Carrington så vackert hittade en lösning på:
You can show me one
And I’ll imagine the other
😀 😀 !