Ur boken Glasbruket:
”Oktoberskymningen la sig över staden och regnet tilltog i vinden. … … log bedrövat samtidigt som mikrovågsugnen pep tre gånger … … maten som var inrullad i någon sorts degflak smakade som unken sluring. … … runt de femtio, skild sen många år, far till två barn. … … Skilsmässan var svår … … tappade nästan helt kontakten med sina barn som då fortfarande var små. … … Särskilt bittert grät han över Eva Linds öde. Sindri Snær hade det gått något bättre för. Men bara något. … … De fann två avlidna som hetat Auđur. En av dem var fyra år gammal. … … Flickan hade dött av en elakartad hjärntumör. Mamman hade begått självmord.”
”Han” är den isländske författaren Arnaldur Indriđasons huvudperson i en deckarserie, är kriminalpolis, har en kollega som heter Sigurđur och som främsta merit själv bär det gudsförgätna namnet Eländur (även om det av förlagsredaktören förvanskats till Erlendur). I jämförelse är Henning Mankells kommissarie Kurt Wallander snarast en lättsinnig livsnjutare glidande på en rosenskimmrande räkmacka med extra dillmajonäs. Att dottern Eva är en gravid narkoman och sonen Sindri en småtjuv och kåkfarare bekräftas tämligen snart. Däremot får läsaren bärga sig ända till sidan 50 innan Eländur befarar han att han fått en släng av lungcancer.
En härlig feel-bad-bok som bara måste läsas!
Jernis 
Jag läste en av Indriđasons böcker, tror den hette Mannen i sjön, och inte ens vädret var upplyftande. Till råga på allt, som för att göra den betonggråa fasaden än mer talande, utspelade sig halva boken i gamla DDR. Men jag tyckte ändå den var läsvärd. Han hittar ett tempo som är ganska behagligt.
Jag ska i alla fall läsa ut den här boken. Jag gillar också det makliga tempot. Problemet är att jag blir full i skratt när eländes elände staplas som drivved i höststorm; traumat blir till en parodi.
Fast minns Det Stora Eländet! http://www.youtube.com/watch?v=VLeUmr2t3lI.
Har aldrig hört talas om islänningen. Faktiskt.
Det i särklass allra bästa med Henning Mankell tycker jag är Krister Henriksson – skådespelargeniet som kan lyfta vilket uruselt manus som helst till svindlande höjder …
Minns som vore det i går. i just den klassiska sketchen myntades antagligen uttrycket ”eländes elände”.
Böcker har jag slutat läsa, jag lagar dem bara. Däremot läser jag bloggar, exempelvis denna färgsprakande, positiva gladlåda. (Måla med nån annan färg än grått i nästa inlägg tack)
Jobbarpåettnästanfolktomtuniversitetochtyckerattdetärfantastisktvilsamtkram påre Per! 🙂
Tackar! (Mer färgsprakande än grått kan det inte bli, en välmixad blandning av alla regnbågens färger som den är. 😉 Lovar dock att plocka fram prismat till nästa gång.)
Slappargottiennästanfolktomölandsbykram Barbro! 🙂
Ujujuj va deppigt Jernis 😉
LÄSER du sånt verkligen?
Varför då?
Det finns så mycket DeppLit.
Fattar inte alls varför folk måste skriva om allt hemskt.
OM jag nångång ska skriva nåt så ska det bli GladLit 🙂
NÅT kul måste det väl finnas att dela med sig av 🙂
Jag läser inte Wallandur eller nån annan Tråkur!
Har Jernis nåt fin campingtips i närheten av Gävle att dela med sej av?
Inte till mej. Min syster med husvagn och familj 🙂
Man vet ju inte det från början. Sån här litteratur borde självfallet märkas tydligt med en hårresande varningssymbol, varför inte i form av stiliserade skallar av tvillingdepparna Bergman och Norén. 😉
Camping är inte min grej, men Engesberg ett par mil norr om Gävle vid kusten tror jag har bra rykte,
Stekhet sommarhälsning från Jernis via en löjligt seg uppkoppling 🙂
Lika mycket feelgood som ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen”?
Alltså i K-G Bergströms övre stjärtglipa? Kan tänka mig det. 😉
Ännu en stekhet sommarhälsning från Jernis via en fortsatt löjligt seg uppkoppling, men en ovacker dag återkommer jag med ett nytt inlägg! 🙂
Ohyggligt roande! Hur kan jag ha missat detta isländska Les Misérables-drama, detta Monty Pythonska ”och vi livnärde oss på två sorters kallt grus…och när vi kom hem skar pappa oss mitt itu med en brödkniv”, författad av en nu levande Krösa-Maja? Poesi!
Javisst, skillnaden mot Monty Python-gänget är hårfin förutom att den Eländur gör allt för att bräcka är Eländur. Naturligtvis lider han också av schizofreni…. eller förresten lider och lider, snarare njuter,väl den gamle flagellanten.