Kommer du ihåg den här barnvisan?

Vi komma ifrån Ria-ra, Ria-ra, Ria-ra,
vi komma ifrån Ria-ra, aske daske da.

Vad har ni här att göra, göra, göra,
vad har ni här att göra, aske daske da.

Vi söka efter drottningen, drottningen, drottningen,
vi söka efter drottningen, aske daske da.

Vad skall den flickan heta, heta, heta,
vad skall den flickan heta, aske daske da.

Jo, hon skall heta …

Jag har nåt märkligt hat-kärleksförhållande till den sällsynt fåniga ramsan. Ungefär lika begriplig som gamla psalmer och bara aningen begripligare än texter av Alf Hambe och Bob Dylan. Men ungarna älskar den. Det är väl så min relation till visan blir ambivalent, när överentusiastiska dagisflickor (för det är bara såna som egentligen sjunger den, i min värld) tar i så dom spricker. Visst är det gulligt?!! Eller är det bara jag som är fullständigt pervers?

I samband med googlandet blev jag varse ännu en vissnutt på Tuben av Anders Sjögren, den förträfflige trubaduren här ovan. Fast den här finstämda, naturlyriska poesin, som är för lite äldre flickor, har jag inga problem med att varken förstå eller ta till mig:

***

Så har Facebook dragit löjets skimmer över sig … … Mittåt, så har Facebook åter dragit löjets skimmer över sig:

En dvärgpudel gör ingen sommar. Direkt upp på första plats i Jönstoppen, utan ett minsta bubbeli-bubb.