”Dom mörka augustikvällarna”. Var är det för jävla trakasserier, jag menar mot månaden augusti. Sommarsolståndet inträffar faktiskt 21 juni. Det innebär att maj månad bara är något ljusare än stackars augusti. Men inte fan är det nån som gnäller dagarna i ända på maj för att den är mörk. Nähäddå, utan precis tvärtom, så är det, det har jag nog hört. Till och med april, som är skapligt mycket mörkare än augusti, ska det gullas och nuttas i parti och minut med: ”Åååh vilket härligt vårljus!”
Jag bliiir så trött.
***
Snacka om icke-nyhet, alltså slutet på ingressen. För hur stor är sannolikheten att en tropisk natt här i Sverige följs av mera av samma vara, över huvud taget – för att inte tala om i slutet av augusti!? Det hade förstås varit en helt annan femma, faktiskt riktigt coolt, om man väsnats med ”Men snart blir det ännu varmare.”
”Mot ljusare tider…” , sägs det ofta av Borg & Co! Va f-n menar dom då – mera kärnkraftverk eller? 🙂
Exakt, ”mot ljusare tider…” är ett bra exempel på hur folk funkar: att leva på längtan, att inteckna framtiden, istället för att fånga dagen – ”carpe diem”. Det gäller såväl i stort som i smått, och just där finner vår ständiga tillväxt- och konsumtionshets sin främsta näring.
”ett bra exempel på hur folk funkar: … ….att inteckna framtiden”. På pricken min bäste herre.
Liksom huset, helst över nocken.