Nu är dom igång igen, miljötalibanerna som inget begriper. Begriper gör däremot Andreas och Fredrik och deras kloka kolleger. Framför allt har dom lärt sig att vi väljare bara vill lyssna på dom behagliga sanningarna och inget annat än dom behagliga sanningarna, för annars blir dom bortröstade, och det på stört! Dessutom är det minsann vi som är flugornas herrar, skapelsens krona, och gör som vi vill, sätter agendan. Vadå mot naturlagarna? Det är väl bara att stifta nya, det får också dom folkvalda greja, det är ju det vi ändå har valt dom för, eller hur? Fast skulle politikerna trots allt kuka ur vänder vi oss utan tvekan till Europadomstolen eller FN, eller så åkallar vi, om så skulle krävas, Robert Lind i Kramfors. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att köra bil, precis som att åka till Mars. Och oljan har ju räckt i miljoners år och kommer säkert att räcka lika länge till, eller i alla fall så länge jag lever, vilket ändå är huvudsaken.
Över tusen verkliga, lika engagerade kommentar finns att läsa under SvD-artikeln. Riktigt alla karaktäriseras nu inte av samma intellektuella briljans och insiktsfulla resonemang som den här ovan, men många. Å andra sidan håller vissa obehagliga kommentatörer, hör och häpna, rentav med artikelförfattarna!
Jernis 
Jodå, dom där kommentarerna är ju verkligen läsvärda Jernis 😉 Ibland går jag in och tittar men springer snabbt ut igen. Har folk inga liv alls? Vem har tid och ork och sitta och fnurpa ihop så mycket soppa? Om hur ser man vem som håller med och vem som har fattat nåt och hur fattar man vilka som tycker på riktigt eller bara vill ha uppmärksamhet…
Av samma skrot och korn som dessa amatörtyckare varje landsortstidning tycks hålla sig med. Minst en insändare i veckan, helst om dan. I godtyckligt ämne.
Jag får inte tycka nåt. För jag har inget körkort, ingen jakthund och så bor jag i radhus. Så det är kört med tyckandet liksom. Bara att försöka smälta in och gilla läget. Fast jag vågar mej på att hålla med BB litegrann blygsamt sådär 🙂
Jaha, ”litegrann blygsamt”, du menar alltså med ”baskern på svaj”? 😉
Annars trodde jag radhus – som jag och Hustru bor i, fast inte samma förstås, alltså vi bor i samma, ihop, jag och Hustru, men inte samma som du (måste göra klart för läsarna så att inga missuppfattningar sprids) – var ett av dom främsta epiteten för tyckeriet.
Jaja! Men jag föredrar hursom helst att cykla rakt ut i naturen med uppspärrade näsborrar och baskern på svaj, för att frisk och frodig återvända till hemstället och möta någon där som är intresserad av att kuka in!
Fyfanvadjagsvamlarkram påre Per! 🙂
🙂 Kukeliku – göka, pippa och sparva, det är livets salt, sa ornitologen.
Dåsvamlarvitillsammanskram Barbro! 🙂