Vi kollade lite på teve i går kväll, Det ska vi fira!, med anledning av att Sveriges Radios symfoniorkester fyller 75 år. Det bästa man kan säga om programmet är att man för en gång skull fick känna sig för ung. Okej, en del var väl ändå ganska bra. Till det hörde inte

Mittlåten, Köp Hjärtan av Jules Sylvain, är kanske mest känd. Inte? Men om jag nynnar Men en liten amulett …, då är du väl med? Visst, ett fullkomligt odrägligt ”örhänge”. Desto dråpligare blir därför en parodi som Orvars sång, självlyteskomik i världsklass som ska både ses och höras, ur Povel Ramels teveserie Semlons gröna dalar (1977).

In på scen vaggar i takt den synnerligen och på diet satte Orvar, förkroppsligad av 165 centimeter och bortemot dito antal kilo Sune Mangs, sjungande

… …
Men en liten omelett, kan jag tänka miiig,
och en öl, en liten skvätt, kan du skänka miiig
… …

Marit Bergman, som visst vunnit en dirigenttävling på teve, fick leda orkestern i Mambo ur West Side Story. Det gjorde hon med den äran. Men visst är det märkligt att nästan alla dirigenter är män? Även om min musikalitet vore en smula vassare för att greja pinnviftningen skulle jag likväl aldrig klara uppgiften – inte ensam i alla fall. Fast om hans majonäs Carl Gustaf stod bredvid och vände blad så …