Redan för de gamla neandertalarna uppfylldes vardagen, mellan jaktpassen, av gör, slit och laga. I brist på högmässor och andra förlustelser fortsatte man förmodligen av bara farten också på söndagen. Sålunda gick livet sin gilla gång, vecka ut och vecka in, i hundratusentals år innan vi kom på att byta grejer med varandra och nya inneprylen blev byt, slit och laga. Nu funkade det väl si så där eftersom man kanske inte alltid var i behov av en snajdig pullover i finaste mammutull eller vad som erbjöds i utbyte mot ett piratkopierat solur.

Nästa paradigmskifte inträffade när herr Mammon uppfann penningen, checkhäftet och shoppingen. Vi gnetade sen på med vårt köp, slit och laga ända till för 50 år sen ungefär, då ett nytt fenomen – massproduktionen – såg dagens ljus och ledstjärnan försköts till köp, slit och släng, alldenstund motsvarande masskonsumtion fordras för att upprätthålla den av Gud Fader instiftade heliga lagerbalansen.

Nu var vi nästan framme. Massproduktionen utvecklades vidare i rask takt till mastodontproduktion. I dag har vi äntligen nått det hägrande målet för människans utveckling, att slippa det omåttligt trista och utdragna mellansteget och med ro i själen kunna inträda i det översinnliga sluttillståndet köp och släng.

Amen.