fast det snarare kanske ska räknas som OS-guld; saker och ting är som sig bör lite komplicerade här i bridgevärlden. Men skit detsamma, svenska landslaget har precis smiskat polackerna nåt alldeles orimligt i finalen i en tävling över nästan två veckor. Spelet har gått att följa lajv, kort för kort, via nätet. Och vilket spel sen, stundtals tårdrypande vackert av ”di svenske”.

Med en enligt experterna något B-betonad uppställning, jämfört med den upphaussade trupp som inte infriade förväntningarna i nysslidna EM, tillhörde Sverige inte alls favoriterna i snacket inför World Bridge Games i Lille. Vi har heller aldrig vunnit ett internationellt mästerskap i den öppna klassen. Det här är STORT, en bragd! Jättgrattis till de svenska hjältarna Fredrik Nyström–Johan Uppmark, Peter Bertheau–P-O Cullin och Krister Ahlesved–Jonas Peterson, liksom till kapten P-G Eliasson (ej med i Frankrike), tf Mats Axdorph och coach Jan Lagerman.

Som synes bara grabbar, men var lugn, om några år har vi flera tjejer med i det öppna laget. Det juniordominerade damlaget torskade med flaggan i topp i kvarten mot blivande segrarna England. Även seniorerna lyckades mycket bra, utslagna i semifinalen, tillika av de blivande segrarna, i det fallet Ungern. För övrigt dominerade Europa stort i alla klasser.

Åter till den öppna klassen. Motståndet har varit det tuffast tänkbara. En supporter på Svensk Bridges forum gjorde följande välfunna jämförelse: ”Sverige spelar VM-final i fotboll. Vinner mot Italien med 6-0, innan dess har vi slagit ut Brasilien i kvarten och Spanien i semi.” I semifinalen var det världens högst rankade lag, Monaco, som fick bita i den sura gröna duken. Traditionellt är som bekant monegasker inte alls monegasker och så heller inte här utan ett proffsstall, hopköpt av den snorrike schweiziske räknenissen Zimmerman. Inom bridgen deltar vanligtvis sponsorn i spelet, om än inte i full utsträckning, och är oftast av riktigt hygglig klass. Det är möjligheten till att få spela med och mot världseliten han (undantagsvis hon) de facto slantar för. Proffsen i Monacos lag utgörs förresten av the Norwegian Devils, Helgemo–Helness, samt ett italienskt stjärnpar och en fransos, i den trängre kretsen – bestående av mig och Hustru – populärt kallade ”Nunan och Fantomen” respektive ”Mulltoa”.

Nu ska jag rota fram den lilla svenska flaggan nånstans i förrådet, som ingick i köpet av radhuset, ja både flaggan och förrådet gjorde det. Efter kvällens spel på bridgeklubben sällar vi oss förstås till dom tusentals andra som redan har fyllt alla fontäner med diskmedel och snurrar runt på Gävles gator liggandes på signalhornen. Yes! – vilket party det ska bli!! … … Inte?