Tänk vad forskningen går framåt:
Frågan är om det också gäller män? Ja, inte brittiska förstås, det fanns ju som ingen anledning att inkludera dom i studien, men svenska? Själv har jag inte använt deodorant sen tonåren. Att jag gjorde det då berodde bara på att jag trodde det hörde vuxenvärlden till, att det var ett nödvändigt villkor för framgång hos det motsatta könet. Dessvärre inte ett tillräckligt visade det sig, mot all förmodan.
Om det beror på min bristande uppmärksamhet eller möjligen omgivningens finkänslighet att jag aldrig noterat ens en minsta lilla rynk på näsan ska jag låta vara osagt, men enligt Hustru, förvisso en partsinlaga, så luktar jag inte svett. Således byter jag aldrig skjortan eller tröjan av rent odörrelaterade barmhärtighetsskäl utan först när jag sullat ner den tillräckligt. I och för sig brukar just det gå osedvanligt snabbt då jag är helt fenomenal på att grisa ner mig när jag lagar eller äter mat, fast ibland kan det, om jag har tur, faktiskt gå flera dagar, i sällsynta fall uppemot en vecka.
En intressant följdfråga som det brittiska forskarlaget ska försöka besvara i nästa stora projekt är om det finns andra gendefekter som ger en likartad effekt, såsom att fisarna blir luktfria. Något sådant genetiskt material är jag tyvärr inte uppbyggd av, vilket Hustru också beredvilligt kan intyga.
Relaterad länk: Fragrance of the Month.
🙂
När jag själv såg den där rubben tänkte jag på Jernis. Och mycket riktigt. Han slog till direkt! 😉
🙂 Vissa rubriker eller nyheter tarvar helt enkelt att vridas på. Helst vill jag kunna skruva ett extra varv eller två. Om jag inte snabbt lyckas med det blir det ofta självrefusering, till exempel som i fallet med tåget som gjorde ett oväntat vardagsrumsbesök vid Saltsjöbanan. Associationen till Gevaliareklamen var alldeles för uppenbar för att ensamt kunna bära ett inlägg.
Du hade nog kunna tixa även det inlägget. Det var ju inte direkt nån fransysk visit; den varar väl än i går. 😉