Jag slog till på en ny, vinterbonad kavaj i höstas. Givetvis var fickorna hopsydda, precis som vanligt. Ett förbannat oskick är vad det är, precis som att bädda säck. En kavajs främsta funktion är och förblir att tillhandahålla ett portabelt förvaringsutrymme, åtminstone om kavajen ska platsa i min garderob. En japansk kökskniv klarade uppsprättningen galant, utan att kröka en minsta fiber i övrigt. Dessvärre har det visat sig att kavajen likväl inte uppfyller min modesta kravspecifikation. Gapande stora hål med dinglande trådar har nämligen uppstått just vid fickorna, fast inte i själva ficktygen utan i det innanförliggande fodret. Den enda rimliga förklaringen måste vara nötning mot fickinnehållet. Sicken skitkavaj! Den ska dock få en andra chans, genom ett besök hos kavajreparatören. Skulle fallet vara hopplöst konverterar jag den till höstkavaj, utan foder.

I exklusiva italienska kavajer finns, vad jag förstått, normalt inga fickor över huvud taget, inte ens igensydda! Hur man kan luras att köpa en dylik är lika obegripligt som hur dess ägare klarar livspusslet helt utan manlig standard- och nödutrustning. Nöden är uppfinningarnas moder. I just det här fallet är det inte mig densamma går på, men som empatisk och osjälvisk medmänniska går det inte att blunda för det elände som drabbar alla stackars bärare av Armanisvidar och liknande, högst undermåliga plagg. En annan persedel som, även om det kan tyckas fullständigt osannolikt, faktiskt är meningslösare än en ficklös kavaj är slipsen. Baserat på detta konstaterande har jag utan någon som helst egen vinning designat en innovativ sidenslips som så att säga gör det jobb dessa kavajer inte mäktar. På slipsens framsida finns fickor avsedda för plånbok, pass, läsglasögon, almanacka, snusdosa, cigg, kola, kondomer, ifån etc. Överst en bekväm minificka för platinakorten. Modellen för riskkapitalister är dessutom utrustad med en behändig löpsnara som kan vara bra att ha till hands den dag affärerna faller handlöst nedför ruinbranten, mot konkursens svarta hål.

(OBS: Fler reklamsatirbilder och kändisporträtt från bloggen finns samlade i gallerierna Satirreklam respektive Satirporträtt. I blogghuvudet finns länkar till ytterligare gallerier med egna humorbilder, satirklipp och språkkrumelurer.)

Direktörsmodellen (visas ej) har däremot i grundutförandet en konventionell överdel, alldenstund bonus plägar utfalla i det närmaste oberoende av det ekonomiska resultatet. Enda kända undantaget är som bekant vid avsked då som väl och brukligt är en ännu förmånligare, helautomatisk fallskärm utlöses. Fast skulle olyckan mot all förmodan ändå vara framme är det tryggt att veta att draghållfastheten är hög nog för att palla rycket även från den mest välgödde VD:n. I sådant fall bör man vara särskilt noggrann med att iakttaga vad den lokala etiketten påbjuder. En stilig windsorknut är dock aldrig fel. Alternativt begagnas snaran som ingår i utrustningspaketet Executive Russian Bizzniz.

Nåväl, med den nya vinterkavajen i obrukbart skick började jag efterforskningen av min gamla fina i mörkbrun manchester. Ingenstans. Däremot gjorde jag ett fynd längst inne i klädkammaren, eller snarare två: farsans gamla av samma typ, vilka jag visst fått överta, minns bara inte när. Han hade krympit ur dom samtidigt som jag lägligt nog vuxit i dom. Vi pratar generationsväxling. Riktigt snajdiga också, låt vara något korta i ärmarna, men vem bryr sig när fickorna är rejäla.

I innerfickan på den ena hittade jag rena guldgruvan: en bunt med 22 stycken gulnade tipskuponger, vecka 24 1988. Obrukade och ovikta, kompletta med vidhängande talongdelar! Dessutom i nummerföljd! Måste vara värda en förmögenhet i samlarkretsar.

Föreställ dig Hans Villius, i programmet ”En tipskupong berättar”:

Midsommartid 1988. De två översta matcherna är från gruppspelet i fotbolls-EM som gick Västtyskland, året innan Berlinmuren föll. Sovjet slog England med 3–1, Irland mot Holland slutade 0–1. Båda matcherna ingick i grupp 2, vilken vanns av Sovjet före Holland medan England kom sist, utan en enda poäng. Hemma i London utropade tabloidernas svarta rubriker krav på förbundskaptenen Bobby Robsons avgång. I finalen en vecka senare möttes Sovjet och Holland ånyo. Holland hade revansch att utkräva för gruppförlusten. Segersiffrorna skrevs till 2–0, efter ett mål i den första halvleken av Ruud Gullit och ett i den andra av Marco van Basten. Nästan på dagen tre och ett halvt år senare, blott ett halvår före nästa EM i Sverige, skulle Sovjetunionen komma att upplösas.