Numera är nog alla årets dagar tillägnade något speciellt. Det är alltså inte längre något speciellt med att vara tillägnad något speciellt, i alla fall om man råkar vara dag. Nej, för att räknas i det skitcoola daggänget gäller det att vara tillägnad minst två något speciellt, ju fler något speciellt desto högre rang i hackordningen, så är det bara. Dagarna tänker minsann inte ett dyft på oss stackars människor som får det allt besvärligare att hålla reda på allt något speciellt som ska uppmärksammas eller firas, dag ut och dag in.

Jag har vid ett tidigare tillfälle krävt att hela systemet ska ersättas med ett betydligt enklare begränsat till en alla dagars dag som skulle infalla den 23 oktober. Förslaget röstades tyvärr ner med siffrorna 364 mot 1. Hoppet ligger nu i en kompromiss där en dag tar rollen av ett sorts uppsamlingsheat i vilket man skulle kunna uppmärksamma vilket som helst något speciellt som man under idogt livspusslande råkat missa eller inte orkat med på den ordinarie dagen.

Nu är det inte så att jag tycker att det i sig är något fel i att uppmärksamma något speciellt; mycket av det är fint och viktigt. Somliga dagar är tillägnade något speciellt som det är mer eller mindre jättesynd om. Här har vi exempel som Världshungerdagen, Jordens dag, Försöksdjurens dag, Grannens dag, Världsmiljödagen, De vilda blommornas dag, Världsdagen för flyktingar, Internationell solidaritetsdag för tortyroffer, Internationella dagen för avskaffande av slaveri, Internationella dagen mot våld mot kvinnor, Världshungerdagen och Internationella dagen för lärare. I det sammanhanget får vi heller inte glömma att skänka ett av dagens något speciellt en särskilt medkännande tanke, för just i dag, den 22 april, råkar nämligen Den stora Kennethdagen infalla.