För den som vill utveckla sin associala spetsinkompetens rekommenderar jag Magdalena Ribbings utmärkta frågespalt om vett och etikett i DN.

Det vill man ju, jag menar göra anspråk på att vara väluppfostrad. Inga fingrar i käften, varken i sin egen eller någon annans, är alltså det som gäller för den välartade. Basta! Undrar hur det är med kroppens övriga, medelst fingrarna åtkomliga kaviteter? Det nämner inte Maggan ett ord om, konstigt nog. Måste definitivt fråga henne för att bringa klarhet i detta så angelägna spörsmål. Fast det är klart, vad gäller dylika utrymmen i de nedre lekamliga regionerna tror jag mig redan veta svaret, där är det fullständigt stenkört. Likadant med näsan, tycka vad man vill. Den kommer Maggan med all sannolikhet inte heller anse vara okej. Å andra sidan kostar det inget att fråga.

Däremot kan väl hon knappast ha något som helst att invända mot att pilla ludd ur naveln, så länge som det sker med viss finess och man diskret släpper luddet på mattan. Öronen tror jag också på, om än de möjligen utgör en gråzon. Då menar jag inte att gräva med lillfingret så långt in det går och sen forma små vaxkulor för att knäppa iväg med pekfingret. Nej, det kommer Maggan helt bergis att avråda helt ifrån. Jag tänker snarare på att låtsas klia sig genom att så där lagom tanksspritt veva runt ett par varv i den yttersta delen av hörselgången. Det tror jag faktiskt är fullt acceptabelt, i alla fall på enklare bjudningar. Vi får väl höra, men jag tippar att gränsen går vid trerätters utan frack.